fettisdag

Igår var det fettisdagen inspirerad av krokofantens jättefina hembakta semlor tänkte jag baka med barnen. Jag är egentligen varken duktig på eller road av bakning men barnen brukar gilla det. Men igår var dom inte så intresserade. Grädden här kan vara knepig att vispa men det finns spraygrädde så det hade jag tänkt att använda.
Men när det nu inte blev något bakande tänkte jag köpa något liknande. Fick tips av Nejma att det finns ett spanskt bakverk som heter bamba som påminner om semla. Tyvärr hade inte mitt lokala bageri några bambas men jag ska leta vidare , är nyfiken på att prova. Spanjorerna har mycket goda bakverk men är inte så bra på godis, undantaget är choklad.
Bamba är förresten vad göteborgarna kallar matan i skolan, för den som inte visste

Patriot

Kom just på hur korkad jag är. I söndags var jag sur för att jag inte kunde se OS-finalen i hockey på spansk TV. Jag som annars lyssnar ganska ofta på SR i webradio.... SR är jättebra på det där med webradio, man kan lyssna både direkt och i efterhand om man missat något program.

Det är lustigt vad patriotiska folk blir av sport. Jag som annars inte viftar med svenska flaggor eller firar nationaldagen blir rejält SVENSK när det är finaler i OS, VM och EM , iallfall om det är sporter som intresserar mig.

I sommar lär jag inte missa några VM-matcher iallfall för även Sveriges lär ju sändas på spansk TV. Spanjorerna är otroligt fotbollstokiga och i princip varje kväll kan man se någon match på TV. TVsporten här handlar nästan bara om fotboll. Har man inget att prata om med en spanjor kan man alltid prata fotboll. Fungerar på så gott som alla ung, gammal, rik, fattig, kvinna, man, högutbildad eller ej. I tidningskioskerna finns en uppsjö av sporttidningar som i själva verket är fotbollstidningar och tidningar som kallar sig fotbollstidningar

fortsatta språkfunderingar

Som jag skrev nedan räcker det inte med att kunna språk , ska man verkligen förstå språket och landet krävs även lite kulturhistoria. Något jag och många upplevt att språklärare på grundskolan och gymnasiet varit väldigt dåliga på. På engelskan som jag läste från trean i lågstadiet fram till gymnasiet hade vi inte mycket annat än gramatik och en lärobok. Tror vi fick läsa någon bok någon gång utom i slutet på gymnasiet då blev det jättemycket Shakespeare .Vi läste, spelade teater och såg filmatiseringar av Shakespeares pjäser. Visst alla englskalärare är väl mer eller mindre galna i Shakespeare och det hade varit kul men lite variation, och nutida kultur från engelskspråkiga länder hade inte skadat.
Ett exempel är en vän från Färöarna jag hade när jag pluggade som jag tyvärr tappade kontakten med när hon flyttade tillbaka till Färöarna. Eftersom hon kunde danska lärde hon sig snabbt svenska flytande. Alla färingar pratar färöiska men lär sig danska i tidig ålder eftersom Färöarna är en del av Danmark. Förr var all undervisning på danska och det var förbjudet att tala färöiska, samma sak har danskarna tillämpat på Grönland. Färöarna har dansk tv och dom flesta åker till Danmark för universitetsstudier även om vissa utbildningar finns på Färöarna. Min kompis hade ett namn och ett utseende som gjorde att hon kunde tas för svensk eller möjligen dansk och hon pratade svenska utan brytning. Men så fort vi började prata om historia, gamla TV-program , författare, gammal musik och andra svenska saker som varje svensk vet kände sig min färöiska kompis ofta utanför. Hon hade ingen koll alls på det mesta i skillda ämnen från personer i Sveriges medeltid till Staffan Westerbergs barnprogram. Jämför bara själva hur mycket vi känner till om dansk historia, danska politiker, dansk TV, danska skådisar och författare mm. Inte ens i Skåne som var danskt fram till 1658 läser skolbarnen dansk historia utan dom läser om Gustav Vasa och andra svenska kungar som aldrig var kungar över Skåne

funderingar kring svenska barn och språk

Jag har skrivit en del om att vi ska byta dagis eftersom skandinaviska skolans dagis både är dyrt och dåligt. Nästan 5000 svenska kronor i månaden för förvaring. Vilket svenskt dagis som helst i Sverige är bättre och billigare. Jag vet inte hur skolan är i högre klasser men vissa i vissa årskurser är det bara en eller ett par elever. En ganska liten skola men man kan gå där från dagis upp till gymnasiet.
Dom andra mammorna jag har träffat på skolan har varit väldigt trevliga men INGEN har kunnat spanska och många har bott här i tio år. Alla mammor utom en som jag pratat med har varit hemmafruar. Hon som inte var det jobbade på svenskt företag men hennes man var hemmaman. Det känns som om vi är dom enda föräldrar som inte jobbar på ett svenskt företag och umgås med svenskar. Visserligen umgås vi mycket med andra utlänningar men det är folk från Japan, Frankrike , Polen och andra länder.
Nu har vi hittat ett jättebra engelskt-spansk-språkigt dagis men det krävs byråkrati först. Barnen ska registreras på motsvarande Skolverket och sen måste vi fixa ett intyg från en svensk myndighet på att vi verkligen är barnens föräldrar. Intyget ska översättas av en aukoriserad översättare och sen gärna få fullt av stämpla för det ska alla myndighetspapper av värde ha i Spanien.
Det tråkigaste med dom svenska föräldrarna på skolan var inte deras totala brist på integrering i det spanska samhället utan deras motvilja och sätt att se ner på mycket spanskt. Man kan absolut inte gå till en spansk tandläkare eller läkare. Själv har jag positivt intryck av spansk sjukvård även om dom hade svårt för mitt namn. Allt svenskt anses bättre utom kanske svensk politik och svenskt klimat.
Det är ingen risk att mina barn tappar svenska språket av att gå i spansk-engelsk-skolan för vi pratar bara svenska hemma , läser svenska barnböcker och tittar på svenska barnprogram på internet och dvd. Det är bara om vi får besök eller umgås med någon icke-svenskspråkig som det blir engelska eller spanska. Jag vet inte heller vad som händer efter våra två år i Madrid. Det kan bli så att vi flyttar hem till Sverige eller stannar längre även om vi hoppas på Frankrike. Det beror främst på jobb.
En sak som jag tänkt på med svenskspråkiga barn som inte går i svenska skolor utomlands är inte risken att tappa språket utan risken att inte lära sig saker om Sverige. Jag kan inte tänka mig att det blir så mycket svensk historia , samhällskunskap, geografi , litteratur och annat i en skola i utlandet. Kanske kommer barnen inte att känna till Gustav Vasa eller Selma Lagerlöf eller andra saker och personer som är självklara för varje svensk uppväxt i Sverige. Utan att kunna så mycket om Sverige trots att man talar svenska kanske gör att man inte känner sig så svensk. Det kanske inte är viktigast i världen att känna sig svensk men för många föräldrar som är födda och uppväxta i Sverige kan det vara en vemodig och sorglig känsla att barnen känner sig mer spanska, franska, brittiska eller vad det nu kan vara istället för svenskar. Precis samma sak känner säkert många invandrare i Sverige
Det här är bara lite allmäna funderingar, inget fakta och jag vet inte vad som är rätt och fel att göra när det gäller att välja skolor

Äntligen!

Jag har tidigare flera gånger skrivit om att vi bara bor tillfälligt och måste hitta något senast 11 mars. Vi har ringtoch tittat på hur många lägenheter som helst men det har inte varit någon som känts okey. Här i Madridområdet är det också hiskeligt dyrt. Jag tyckte Stockholm var dyrt att köpa eller hyra bostäder men det är ingenting mot Madrid. Vi ville helst undvika att gå genom en mäklare eftersom dom tar minst en månadshyra betalt. Nu har vi iallfall hittat en perfekt lägenhet. 3 sovrum, ett stort vardagsrum, stort kök och terass. Vi kommer att ha tillgång till swimingpool som vi delar med grannarna under sommarmånaderna. låter väldigt lyxigt men är inte ovanligt här i stan. Det skulle visst finnas något gym i huset också men jag vet inte hur bra det är. Huset ligger bredvid en stor park med fontäner, konstgjord sjö , lekplatser och ett känt vetenskapsmuseum. Det är i Alcobendas straxt norr om Madrid, 13 kilometer in till centrum med bra kommunikationer med pendeltåg och buss. Vi hade tänkt köra ner vår nästan nya bil som står i Uppsala också. Saknar bil. Funderar på att köpa en billig bil som vi säljer när vi har fått ner bilen från Sverige.
Det bästa av allt är att lägenheten har en diskmaskin. Hyran är inte svindyr och elen ingår. Det sämsta är att den är möblerad på allt utom sängar. Så vi får göra ett besök på IKEA eller nåt. Eftersom vi bara ska bo här en begränsad tid på 2 år har vi inte tagit ner så mycket från Sverige utan tänkte hyra möblerat.
Universidad Autonoma de Madrid där maken jobbar ligger också i norra delarna så det är bara två stationer bort med pendeltåget. Det känns skönt att äntligen ha hittat något och 10 mars går flyttlasset.

Jag måste göra lite reklam för nätets absolut roligaste blogg El Mango satt och läste arkivet i hans blogg och måste dela med mig av två roliga och tänkvärda pärlor. Han skriver både roligt och tänkvärt. Finns hur mycket kul och underfundigt som helst på den bloggen som till exempel den här och den här

Japansk mat

Förra veckan var en japansk kompis som bor här i Madrid hemma och hälsade på sin familj i Osaka och Koyoto i Japan. Han köpte med sig en del mat och i fredags var det dags för japansk middag här hos oss. Först började vi med grönt sencha te inköpt i Uppsala för han gillade mitt lösviktste bättre än sina japanska tepåsar.
Sen blev det misosoppa som verkligen var jättegod. Jag är galen i sushi och när man äter sushi brukar man alltid få misosoppa men inte lika god som den här. Det var en färdig mix med två påsar som blandades med kokande vatten. Så åt vi en risröra som också kallades sushi som blandades med en grönsaksmix, norialger, sesamfrön och strimlat, stekt ägg. Inte det jag kallar sushi men tydligen kallas både den här risröran och det vi tänker på när vi säger sushi för sushi i Japan.I Japan har man inga regler att man ska äta maten i en viss ordning utan man äter risröran och misosoppan samtidigt. Förutom grönt te drack vi vitt vin och en japansk mjölkdryck cider blandat med mjölk. Det är en dryck för barn så den innehöll ingen alkohol och smakade lite som drickyoghurt. Det var en trevlig kväll och det blev väldigt sent så vår japanska kompis sov över i vår bäddsoffa. Nästa morgon fixade han japansk frukost. Man tar en skål ris häller på grönt te och lägger ett eller ett par norialger på toppen. Smakade inte så mycket men var helt okey. Fick lära mig att i Japan äter man helst ris till frukost ibland med misosoppa eller ume, ett sorts inlagt plommon eller alger och grönt te


japansk mat

misosoppa innan vattnet hälls på


Idag när jag vaknade var den spanska huvudstaden täckt av nästan en decimeter snö. Barnen blev överlyckliga. Men nu på eftermiddagen har nästan allt hunnit smälta bort. Måste gnälla lite på Spansk TV som inte har vett att visa hockeyfinalen

globetrotters

Svenskar är verkligen ett resande folk. Det kan ju bero på att vårat klimat inte är så väldigt roligt större delen av året. Naturligtvis är det också en ekonomisk fråga , många svenskar har tillräckligt bra ekonomi för att kunna göra en resa då och då. Det har också blivit billigare att resa så fler har råd. Åtminstone yngre svenskar är ofta språkkunniga och intresserade av världen utanför Sverige.

Spanjorer är precis tvärtom. Dom reser väldigt sällan utomlands istället semestrar man i Spanien. Reser dom längre blir det ofta till Sydamerika, Mexico eller Karibien eftersom där kan man tala spanska. Spanjorer i allmänhet är verkligen usla på språk. Jag har läst att dom efter britter är sämst i Europa på främmande språk.
Alla som varit ute på längre resor vet att man ganska ofta möter svenskar och andra skandinaver även på avlägsna destinationer, men sällan spanjorer.
Naturligtvis generaliserar jag nu för självklart är jag medveten om att det finns globetrotters eller trotamundos som det heter på spanska , i Spanien. Precis som det finns folk i Sverige som inte vill eller kan lämna sin hembygd

Dagens filmtips

Idag har det varit en trist, kall , regning och blåsig dag här i den spanska huvudstaden.Ungefär som en svensk oktoberdag. En sån dag passar det utmärkt att titta på film så jag tänkte komma med ett filmtips. En film som jag aldrig tröttnar på och kan se hur många gånger som helst är Amelie från Montmartre (Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulin). Filmen är gjort av den kända franska regissören Jean-Pierre Jeunet som bland annat gjort Delikatessen och En långvarig förlovning. I huvudrollen ser vi den underbart charmiga Audrey Tautou som är aktuell i den kommande filmatiseringen av Da Vinci koden.
Filmen är en riktig feel-good film full av underbara detaljer med en bisarr humor och underbara Paris-miljöer. Man blir verkligen sugen på att åka till Paris varje gång man ser den. Nu är en frankofil som jag ALLTID sugen på att ta nästa flyg till Paris.
Filmens inledning är nästan dokumentär då Amelie och hennes föräldrar presenteras. Man får se lite från hennes ensamma barndom där Amelie fotograferar moln som ser ut som en kanin och en nalle. Familjen har en självmordsbenägen guldfisk som heter Kaskelotten som släpps ut i en å. Amelies pappa är mycket upptagen läkare så dotterns enda kontakt med honom är läkarundersökningen varje månad. Då bultar Amelies hjärta så intensivt att pappan tror att hon har hjärtfel.
När hon sen blir vuxen och flyttar till en lägenhet i Parisstadsdelen Montmartre jobbar hon som servitris på café Två Kvarnarna (Deux Moulins) . Livet går sin gilla gång bland jobbarkompisar och stamgäster men hon är ganska ensam och verkar ha lite tråkigt. Hon ägnar sig åt små nöjen som till exempel att kasta smörgås med flata stenar (då och då i filmen får man se henne plocka upp bra stenar och stoppa i fickan) knäcka skorpan på sin creme brulée och sticka ner handen i en säck med bönor.
Filmens persongalleri är helt underbart med grannar , stamgäster och kollegor. En kollega är den hypokondriska Georgette som säljer cigaretter på Två kvarnarna. Caféets ägarinna madam Suzanne är en gammal cirkusartist som haltar lite sen hon ramlade under en häst. En av stamgästerna är Hipolito en misslyckad författare och Joseph en svartsjuk man som blivit avfäradad av Amelies kollega Gina och nu sitter på Två Kvarnarna för att se om Gina hittat någon annan man.
Den elaka grönsakshandlaren Collignon och hans anställde Lucien som är snäll men lite korkad. Amelie hämnas på Collignon för att han är elak mot Lucien, en fantastiskt rolig hämd. La concierge (portvaktsfrun) Madelein Wallace vars man rymde till Sydamerika med sin älskarinna och sen dog där i en bilolycka för 27 år sen. Raymond Dufayel är en hjälpsam och vänlig granne som aldrig går ut. Hans skelett är skört som glas så han kallas glasmannen. Han sitter och kopierar samma tavla av Renoiar (kanotisternas frukost) om och om igen
En dag hittar Amelie ett skrin från 50-talet fullt av barndomsminnen i sin lägenhet. Hon bestämmer sig för att hitta ägaren och lämna tillbaka skrinet. I all hemlighet lämnar hon tillbaka det och ser hur det muntrar upp den gamla mannen. Upplivad av sin framgång bestämmer sig Amelie för att göra det till sin uppgift att munta upp andra människors liv.
En dag ser hon en ung man , Nino Quincampoix, på jakt efter sönderrivna passfoton vid fotoautomaten tappar sitt album med foton. Hon tar upp jakten på honom och inser under tiden att han är perfekt för henne
Filmen är mycket vacker och mycket fransk och mycket Jean-Pierre Jeunet. Som en saga för vuxna. Innehåller mängder av små underbara detaljer som en tur i ett spöktåg, en trädgårdstomte som reser jorden runt, tavlor och lampor som pratar.
En underbar film så har ni inte sett den så gå till videobutiken och hyr den.








bilder från filmen

Orkney

Orkneyöarna ligger precis norr om skotska fastlandet. Det är bara 11 kilometer från Orkneys sydligaste punkt till skotska fastlandet Här bor 19500 personer , dom flesta i någon av städerna Kirkwall eller Stromness. Orkney är sSkottlands minsta landskap.
Öarna har en gammal historia. Här finns den cirka 5000 år gamla boplatsen Skara Brae. Den grekiska geografen och matematikern Klaudios Ptolemaios som levde cirka år 85-165 nämner öarna i sitt verk om geografi. Här levde också en folkgrupp som kallas pikter. Man tror att namnet kommer av att dom var tatuerade. Man vet inte pikternas ursprung men dom levde i hela Skottland när romarna kom dit och dom gjorde ofta räder in i det av romarna ockuperade England.Med tiden ersattes den piktiska kulturen och det piktiska språket av skotsk kultur och skotska. Under vikingatiden var det en viktig vikingaboplats och fram till 1700-talet talade faktiskt många orkneybor ett fornnordiskt språk som kallades norn och numera är utdött.
Den södra ögruppen ligger grupperade runt en stor fjärd som heter Scapa Flow. Scapa Flow är ett populärt och känt ställeför varkintresserade dykare. Här sänktes en stor brittisk flotta både under första och andra världskriget och båtarna ligger kvar och är välbevarade.
Öarna har en egen flagga som kallas Saint Magnus cross efter Orkneyöarnas helgon Saint Magnus. Flaggan är gul med ett rött kors



I största staden Kirkvall ligger Skottlands nordligaste whisky-destelleri som tillverkar den väldigt goda whiskyn Highland Park Min favoritwhisky är Laphroaig en mycket rökig men god whisky från Islay, en ö betydligt längre söderut i Skottland. Fast nu är det månader sen jag drack whisky överhuvudtaget.


Kirkwall från luften

Jarlpaltaset i Kirkwall från 1500-talet

Saint Magnus Katedral i Kirkwall

det gamla Bishop Palace i Kirkwall

Albert street i Kirkwall

Stromness

Main street i Stromness

Yo el Rey

Den spanska kungen eller drottningen underteckanar aldrig officiella dokument med sitt namn utan skriver bara Yo el Rey eller Yo la Reina vilket betyder Jag, Kungen eller Jag, Drottningen. Det här är en tradition som fanns redan på medeltiden. Det ansågs onödigt att kungen och drottningen skrev sina namn , alla visste ju ändå vem som var kung och drottning.

Jag tycker att den enda bra kungen är en vald kung, inte en som fötts till sitt ämbete. Har skrivit om detta tidigare Att demokratiska länder som Sverige och Spanien inte väljer sin statschef är mycket märkligt.

Jag fick några spanska skvallertidningar så för den som eventullet är intresserad av det spanska kungahuset är jag nu påläst. Även om jag personligen är verkligt ointresserad av kungligheter. Ska påpeka att allt jag skriver om hur dom kungliga är har jag läst och hört, jag har sett så lite av dom att jag själv inte har någon personlig uppfattning

Spanska kungen heter Juan Carlos och drottningen Sofia. Drottnigen är född som grekisk prinsessa innan grekerna skrotade sitt kungahus. Det är en officiell hemlighet att relationen mellan Juan Carlos och Sofia sedan länge övergått till ett konventionsäktenskap. Det är också en officiell hemlighet att kungen har haft en hel del kvinnoaffärer vid sidan av. Juan Carlos är myckt populär hos äldre spanjorer som minns Franco-tiden eftersom han var en av dom drivande att införa demokrati i Spanien. Fraco hade utsett Juan Carlos till sin efterträdare men när Franco dog började kungen träffa politiker i fängelse och exil och för att göra upp planer för demokratins införande. Han agerad också krafgtfullt mot kuppen för 25 år sen.
Han anses vara mycket trevlig och folklig och går gärna till en lokal tapas bar , åker motorcykel och seglar och har lätt att umgås med alla typer av människor. Drottningen däremot anses vara mer snobbig.

Kungen och drottningen har tre vuxna barn. Den äldsta är prinsessan Elena de Borbón y Grecia född 1963 som är gift med adelsmannen Jaime de Marichalar. Paret har två barn Felipe Juan född 1998 och Victoria Federica född 2000. Paret bor i Madrid och anses inte vara några lysande begåvningar
Näst äldst är prinsessan Cristina de Borbón y Grecia som är född 1965. Hennes officiella namn är Cristina Federica Victoria Antonia de la Santísima Trinidad de Baorbón y de Grecia. Hon är gift med en för baskisk detta handbollspelare som heter Iñaki Urdangarin. Paret har 4 barn , Juan Valentin född 1999 , Pablo Nicolas född 2000, Miguel född 2002 och Irene född 2005. Familjen bor i Barcelona till skilland från dom andra kungliga som alla bor i Madrid.
Yngsta barnet är kronpris Felipe som är född 1968. Han hela namn är Felipe Juan Pablo Alfonso de Todos los Santos de Borbón y Grecia. Precis som min bror bodde han kvar hemma hos sina föräldrar till han var långt över 30 år men nu bor han granne med dom istället.Han är gift med journalisten Letizia Ortiz och dom har ett barn prinsessan Leonor född 2005. Idag har Spanien kvinnlig tronföljd så avskaffas inte kungahuset så kommer Leonor att bli drottning så småningom.

bilden på spanska kunga familjen kommer från kungahusets officiella sida Casa Real

Hyllning till Systembolaget

Jag har fått kritik för att jag är negativ så nu tänkte jag passa på att ösa beröm istället. Jag brukar inte heller skriva särskilt kontroversiella saker (möjligen när jag då och då propagerar för republik men det har ännu ingen klagat på) men nu tänkte jag göra ett undantag. Jag vill hylla Systembolaget.
Idag tänkte jag köpa vitt vin i kvartersbutiken, fanns 4 sorter att välja på. Ingen verkade särskilt intressant så jag struntade i att köpa. Dom hade kanske 15 sortes rödvin. Rött vin är mycket populärare än vitt här i Spanien, ofta blandar man det med Casera , en läsk som påminner om Sprite det kallas då tinto de verano.
Visst på större affärer har dom större urval av vin men det finns enbart spanska viner med undantag för champange och kanske någon dyr bordeaux. Visst finns det gott om goda spanska viner men lite variation är faktiskt inte fel. Ska man ha ett vin av någorlunda kvalitet kostar det nästan som på Systembolaget iallfall. Visst kan man komma billigt undan med 5 liters plastdunkar med rödvin för 2 € ,under 20 kronor. Men hur det vinet är knappast en smaksensation.
Visst finns här specialaffärer med större utbud och spanska staten bryr sig inte om man vill göra en beställning över nätet.
Visst kan man köpa öl, vin, sprit dygnet runt alla veckans dagar här. Är affären inte öppen kan man alltid gå in på en bar och köpa en flaska att ta med hem. Ringer man efter en pizza eller kinamat kan man beställa en eller ett par flaskor om man har lust.
Men måste jag välja mellan ett stort och brett sortiment som når ut till minsta byhåla och möjligheten att handla dygnet runt är valet inte svårt. Självklart väljer jag stort och varierat sortiment som når ut överallt.I Fnöskebo och Knäckebröhult har du tillgång till samma sortiment som den som bor i centrala Stockholm. Det gäller knappast för den som bor i en liten by på spanska landsbygden jämfört med Madrid.
För att hitta min favorit whisky Laphroaig skulle jag antagligen få leta runt lite, men den finns säkert någonstans. Jag har inte varit på jakt än. Jag är ingen större alkoholkonsument numera men tycker att det är väldigt gott med ett glas vin , en öl eller en liten Laphroaig eller Highland Park ibland.
Sen tycker jag väl att Systembolaget skulle kunna ha öppet även på söndagar och kanske senare på kvällen men för mig personligen känns det inte som någon viktig fråga. Iallfall i numera förmodligen hade jag tyckt annorlunda när jag var 20 år och var ute och festade mycket.

Hörde förresten en berättelse om en spanjor som var på tjänsteresa till Sverige. Vet inte om den är sann eller inte. Spanjoren hamnade iallfall i en liten stad i södra Sverige. På kvällen när han kom fram ville han gå ut och äta men nästan allt var stängt. Till slut lyckades han hitta en öppen pizzeria där han åt pizza och drack husets vin. Vinet var från Australien. Han blev så impad av att ha blivit serverad vin ända från Australien så det var det han berättade om resan när han kom tillbaka till Spanien. Han hade också köpt "peoples beer" men den smakade inget särskilt, som vanlig öl.

långt eller kort hår

Idag var jag och klippte av 20 centimeter hår. Kändes läskigt för jag har länge haft långt hår och har inte riktigt tänkt över det här. Fortfarande har jag hår nedanför axlarna men lite naket och ovant känns det . Kanske slipper jag nu bli tagen för att vara yngre än 20

Jag har en känsla av att ung kvinnor (då tänker jag mig åtminstone ynger än 30 kanske yngre än 25 år, så jag räknas inte i det här sammanhanget) i Spanien och Sverige nästan alltid har långt hår. I Frankrike och Storbrittanien är kort eller axellångt hår betydligt vanligare i den här gruppen. Fast det kanske bara är fördomar. Jag kanske har helt fel.

mole

När jag skrev om restaurangen La Bola och cocido madrileño fick jag många roliga kommentarer. El David nämde då den mexikanska rätten mole poblano. år 2001 reste jag och familjen under nästan 3 månader runt i Mexico och Centralamerika. Större delen av tiden tillbringade vi i södra delarna av Mexico. Mexico är helt fantastiskt land med vackra stränder, djungel, levande indiankultur, gamla vackra städer som till exempel San Sebastian de las Casas och ruiner från Maya, Azteker, Olmeker och en rad andra kulturer. Den mexikanska maten är ofta väldigt god och kryddstark och i mitt tycke mer varierande än maten i resten av Latinamerika. Alla svenskar känner ju till tacos, nachos, empanadas, burritos, quesadillas , guacamole och allt vad det heter. Men en rätt som inte spridit sig till Sverige är Mole Poblano en tjock brun sås som innehåller bland annat choklad och chili. Den kommer ursprungligen från staden Puebla i närheten av huvudstaden men finns spridd i hela Mexico tror jag. Säkert vet jag att den finns från huvudstaden Ciudad de Mexico/ Mexico City och söderut. Den serveras till precis allt , till och med när man äter frukost. Men direkt när man kom över gränsen tii Guatemala eller Belize försvinner mole poblano från menyerna.
Mole betyder föresten sås på nahuatl, ett mexikanskt indianspråk, så mole poblano är sås från staden Puebla och guacamole betyder avokadosås.
Jag tycker att det både ser äckligt ut och smakar äckligt. Titta på bilden nedan och döm själva.



Vi har ändrat lite på helgens planer för maken ska ut och festa på karnevalen imorgon. Jag och barnen följer kanske med och tittar på karnevalståget men sen åker vi hem och myser.
Så ikväll kommer Hirumo hit och lagar japanskt. All mat är inköpt i Osaka förra veckan det ska bli miso, sushi att äta och ett speciellt japanskt grönt te samt cider och kondenserad mjölk färdigblandat på flaska. Intressant.

23-F

Idag är det 23 februari eller 23-F som den kallas här. En dag alla spanjorer känner till och många har glasklara minnen från precis på samma sätt som många svenskar har från natten då Olof Palme mördades. 23 februari 1981 alltså för precis 25 år sen var Spanien en mycket ny demokrati. Diktatorn Francisco Franco hade dött 1975 och 1977 hade det första fria valet hållits.
23 februari 1981 hade spanska parlamentet samlats för att rösta om vem som skulle bli ny premiärminister. Mitt under omröstningen störtar ett beväpnat gäng under ledning av överstelöjtnant i Guardia Civil, Antonio Tejero Molina in i parlamentet och tar ledamöterna som gisslan. Antonio Tejero Molina är en välkänd högerextremist som två år tidigare har försökt ta regeringen som gisslan. Han är ledare för en grupp som vill återinföra fascistdiktaturen som rådde under Franco. Vid tiden för kuppen hade stora grupper i samhället börjat tvivla på att demokrati var bra för Spanien. Många hade fått nog av statsmaktens oförmåga att ta itu med den ökande kriminaliteten, arbetslösheten och andra problem. Men dom flesta spanjorer stödde ändå tanken på att förvandla Spanien till en modern demokrati. Kuppmakarna hade fått löfte från inflytelserika kretsar att om dom tog initiativet så skulle andra följa efter. Det fanns till och med en färdig lista med namn på omkring 3000 framstående politiker , författare, debattörer, journalister, artister och andra som på ett eller annat sätt kunde hota den nya fascistregimen. Dessa skulle dödas direkt efter maktövertagandet.

Den spanska kungen Juan Carlos anses ha spelat en viktig roll under kuppen. Så fort han fick höra vad som hänt . Han vägrade stödja kuppen och iklädd militäruniform i engenskap av landets högsta militäre befälhavare håller han ett direktsänt TV-tal där han säger att han aldrig kommer att acceptera aktioner från grupper som vill avbryta den demokratiska processen.
Efter kung Juan Carlos tal sägs många tveksamma ha tagit ställning mot kuppen. Det råder inte heller enighet bland landets höga militärer.
Kuppmännen gav upp efter nästan ett dygn, släppte gisslan och överlämnade sig själva till polisen.
Av de 25 officerare som efteråt ställdes inför militärdomstol var Antonio Tejero Molina den enda som fick ett långt straff. Han dömdes till 30 års fängelse men släpptes villkorligt fri 1997. Han har inte gett några intervjuver men ryktet säger att han fortfarande inte ångrar sig.

Paradoxalt blev effekten av kuppen att demokratin och stödet för denna stärktes. Några dagar senare tågar enorma folkmassor till stöd för demokratin genom alla spanska städer. I Madrid deltar alla partiledarna i manifestationen.
Idag är Spanien som vilken västerländsk demokrati som helst. För oss som är för unga för att komma ihåg Franco känns det otroligt att det har varit en diktatur fram tills för 30 år sen. Man möter heller aldrig äldre spanjorer som drömmer sig tillbaka till Francos tid. Hans gamla parti Falangisterna är mycket litet och få slutet upp på manifestationer och likande. Genomsnittspanjoren har fått en otroligt mycket högre levnadstandard och bättre villkor på dom 30 år som gått sen Franco dog.

Idag håller parlamentet en minnesstund på grund av att det är 25 år sedan kuppen. Kulhålen i taket har man valt att bevara som en påminnelse från 23-f
Nedan en bild på Antonio Tejero Molina efter att han just avfyrat två skott i taket och nu förklarar att en militärkupp genomförts.

bilden kommer från tidningen ABC
Thomas Gustafssons utmärkta bok Spanien sol och skugga tar upp det här i kapitlet Skotten taket sidan 330-336 för den som vill läsa mer. Boken är jättebra och författaren mycket kunnig så den rekommenderas till alla som vill läsa mer om Spanien. Den tar upp "allt" historia, politik, livsstil, författare, film, mode, utbildning....ja det mesta

El Corte Ingles

Spaniens stösta och mest spridda varuhuskedja heter El Corte Ingles vilket kan betyda Det engelska hovet eller Det engelska skärsåret eller Den engelska domstolen. Jag undrar vad det betyder i det här fallet och varför varuhuset heter El Corte Ingles. Någon som vet?
El Corte Ingles motsvarar Åhlens eller NK i Sverige och finns precis överallt i Spanien.

Tuvalu

Jag har tidigare vid flera tillfällen skrivit om öar. I Januari skrev jag om den lilla önationen Tuvalu som är en av världens minsta självständiga stater. Ingen del av Tuvalu når högre än 4 meter över havet så hela nationen riskerar att utplånas om den globala uppvärmningen gör så att polarisarna smälter vilket leder till att havsvattennivån stiger. Redan nu har man på Tuvalu sett hur översvämningar har ökat i antal och blivit kraftigare. Det här har den finländska författaren Pirkko Lindberg skrivit en bok om. Boken som heter SOS Tuvlau kan verkligen rekommenderas för den som är intresserad. Pirkko Lindberg tillbringade 7 månader på Tuvalu 2005. Hon är en lysande reseskildrare som gjoer fantastiska resor så hennes böcker rekommenderas varmt. Hon vägrar att flyga så hon har rest jorden runt med tåg och båt.

På Tuvalu är det ett reellt hot att vattnet stiger och man har flera gånger sänt ut SOS-meddelande , SOS ! Hjälp vi sjunker!, för att uppmärksamma världen på dom globala klimatförändringarna. Andra låglänta östater som t.ex Maldiverna riskerar också att utplånas om havsvattennivån stiger några meter. Även många länder som inte riskerar att försvinna helt kommer att få problem som till exempel Holland där en stor del av landytan redan nu ligger under havsnivå.







bilderna kommer från World view of global warming på vars sajt man kan läsa mer om global uppvärmning och stigande havsnivå


En bild på huvudön Funafuti vid normalt vattenstånd. Här bor dom flesta av landets befolkning och här ligger huvudstaden Fongafale och , som ni ser, landets enda flygplats

Karneval

Idag är det askonsdagen. Ofta förväxlas den med dymmelonsdagen som är onsdagen i påskveckan dvs. dagen före skärtrosdagen. Askonsdagen har sedan medeltiden varit starten för karnevalen i katolska länder. Karnevalen var en kul fest man hade innan den 40 dagar långa fastan fram till påsk inleddes. I Sverige festar med en semla till kaffet istället för karneval. Idag fastar väl inte så många men karneval firas på många ställen i världen. Här i Spanien sätter inte karnivalsfirandet igång förrän på freda kväll. I helgen kommer karnevalståg att paradera dom flesta spanska städer och många spanska barn kommer att vara utklädda. Leksaksaffärerna har skyltat med karnevalsdräkter i veckor nu. Inte dom traditionella sambabikinis vi ser på bilder från Rio de Janerio , det är för kallt här i Madrid, utan man klär ut sig till en sagofigur eller ett djur

På 80-talet blev det populärt med karnevaler även i Sverige. Dom största var nog den i Uppsala och den i Norrköping. Inte för att karnevalståget var så långt utan för att många åkte dit. Jag var själv på båda ställerna i min ungdom. Jag var varken imponerad eller nykter. Dom kunde kallat det vad som helst , det var bara en ursäkt för att många (unga) människor skulle samlas och festa på samma ställe. Den största och mest berömda karnevalen i Norden var den i Köpenhamn men dit kom jag aldrig. Idag skulle jag gissa att Hammarkullenkarnevalen i Göteborg är Sveriges största och mest berömda. Den har jag också besökt men då var jag betydligt nyktrare än i Norrköping och Uppsala sent 80-tal. I Norden brukar vi på grund av vädret ha karnevalerna i slutet av maj. Men det är nu dom stora karnevalerna runt om i världen drar igång som den i Rio de Janerio , Madi Gras i New Orleans (firandet pågår som vanligt i år och har inte påverkats av orkanen Katerina) och på det lilla öriket Trinidad and Tobago. Trinidad and Tobago är ett av dom länder Sverige ska möta i gruppspel i sommarens fotbolls-VM. Dom andra är England och Paraguay

Dom mest kända karnevalerna här i Europa är dom i Venedig , Nice, Teneriffa, Cadiz, Hamburg, Rotterdam och Notting Hill i London. Men många städer har sin egen karneval. Här i Madrid ska det vara karnevalståg dels inne i centrum och i dom flesta förorter och kranskommuner. Jag vet inte riktigt hur man firar här så det ska bli kul. Enda gången jag varit på karneval utomlands var -99 då jag åkte från Sevilla till Cadiz för att vara med på en av Spaniens största och mest kända karnevaler. Då var det fest och utklädda människor hela natten på Cadiz smala gator, alla barer och många affärer var öppna. Många var utklädda till seriefigurer. Det var mycket politisk satir både i dräkterna och karnevalståget. Mycket spanskt , mycket fest och kul.

Nu kommer nog min helg att bli lite lugnare än var det var i Norrköping och Uppsala i slutet på 80-talet och i Cadiz -99. Jag, maken , barnen och några vänner går nog ut och tittar på karnevalståget. Sen kanske det blir några tapas eller något innan hemgång men det beror mycket på vad barnen orkar och känner för. På lördag kommer en japask kompis hit och lagar mat. Han har nyss varit i Japan och har köpt med mycket mat och dryck som han ska bjuda på. Så det blir en flerrätters äkta japansk middag med japanska drycker. Bland annat ska jag få smaka den berömda japanska drycken cider och kondenserad mjölk. Färdigblandat på flaska! Spännande.

Teckenspråk

Idag såg jag två kvinnor stå och prata i ett gathörn. Min första tanke var att det var två hörselskadade kvinnor för dom talade teckenspråk. Ganska omgående insåg jag att så inte var fallet utan det var två hörande kvinnor. Här i Spanien , precis som i många andra länder, använder man händerna extremt mycket när man pratar. Jag har till och med kommit på mig själv med att gestikulera mer och mer ju längre tid jag bor här. Fast just dom här två kvinnornas gester var faktiskt ovanligt avancerade.

spanskt dagis

Jag skriver lite längre ner i bloggen om min besvikelse på skandinaviska skolan här i Madrid. Där är man inte förälder utan en vandrande penningpåse. Ungefär som jag kände mig i Udaipurs gamla delar. Udaipur är en vacker men turistisk indisk stad känt för sina palats, ett av dom är Lake Palace där James Bond filmen Octupussy spelandes in. Jag älskar verkligen Indien, det är ett av mina favoritländer, men tursitkvarteren i Udaipur var vackra men inte så kul just för att man kände sig bara som en vandrande plånbok.
Kan tänka mig att det här är ett problem med många privatskolor. Man är mer intresserad av att tjäna pengar och ta ut så mycket olika höga avgifter från föräldrarna man kan än av barnens bästa, pedagogiken och undervisningen. Det finns säker många bra privatskolor också men dit hör definitvit inte skandinaviska skolan i Madrid. Sämre lokaler och mer oengagerad personal får man nog leta efter, så jag har fattat beslutet att min 4 åriga dotter ska sluta på dagis där.
Idag var vi och tittade på ett spanskspråkigt dagis för anställda på makens arbetsplats. Vilken skillnad! Fina lokaler, underbar utegård och engagerad personal och det till en bråkdel av vad vi betalar på skandinaviska skolan.
Fast innan hon får börja där är det diverse byråkratiska instanser på motsvarande skolverket som ska besökas. Det är jobbigt med Spanien att det är så mycket byråkrati och att man måste besöka myndigheter och företag. Det räcker inte med att ringa
Nackdelen är att min dotter pratar väldigt lite spanska så det blir jobbigt för henne i början. Men barn lär sig språk väldigt fort och det kan inte finnas någon nackdel med att få ett eller två (dagis pratar även engelska men mest spanska) extra språk redan som liten. Det skulle hon inte fått på skandinaviska skolan där man bara talar svenska och har några korta spanskalektioner i veckan. Dom enda som lär sig ett nytt språk där är danska och norska barn som blir duktiga på svenska eftersom det är undervisningsspråk.
Jag hade tidigare en positiv bild av svenska skolor i utlandet. Är Madrid ett undantag eller är alla lika dåliga? Någon som vet?

del av stan Udaipur sett från Lake Palace

the Lake Palace

kylslaget

Jag var nyss ute och det är rejält kallt. Jag var lika ordentligt vinterklädd med kappa, handskar och pashminasjal som när det är minus 10 i Sverige. Skillanden är bara att här är plus 10 och sol. När det på våren är plus 10 i Sverige tar man av sjal och handskar och knäpper upp kappan eller jackan. Nu har vi förstås haft många dagar med plus 20 och sol i december, januari och februari så det känns att det blivit kallare sista veckan.
Jag har rest en hel del och tillbringat långa perioder utomlands då jag både rest, jobbat och pluggat i andra länder. En märklig sak jag lagt märke till är att när det ärhyfsat svenskt vår eller försommar väder i andra länder uppfattas det som rejält kallt även av en svensk på tillfälligt besök. Men när det är rejält varmt , över 30 grader känns det mycket varmare i Sverige än på sydligare breddgrader. Dom få sommardagar över 30 grader i Sverige stannar hela landet av, folk orkar inte göra något annat än ligga på badstränder och människor lider av värmen. När man befinner sig längre söderut och det månad efter månad är över 30 grader varmt känns det inte så varmt som plus 30 grader i Sverige. Märkligt.

En annan märklig sak är medias genomslagskraft. Jag har på två dagar haft ungefär lika många unika besökare som jag tidigare haft på en vecka. Det efter två rader om min blogg i tidningen Metro i måndags. Men det är verkligen jättekul med alla nya läsare som hittar hit och alla som kommenterar. Jag började skriva när familjen flyttade till Madrid i början av december för att dom där hemma skulle kunna följa våra äventyr i utlandet. Aldrig hade jag trott att så många andra skulle vilja läsa. En annan glad överraskning är att jag upptäckte hur roligt jag tycker det är att skriva.

Natur

Svenskar är ett naturälskande folk. Få andra européer kan så många namn på växter , fåglar och djur som svensken. För dom flesta spanjorer är det där färgglada på marken bara blommor och det där som kvittrar fåglar. Men svenskar vet om dom ser en talgoxe eller en fnöskticka och inte bara en fågel eller en svamp. Få andra länder i Europa har så mycket poesi och litteratur fyllda med naturskildringar som dom skandinaviska länderna. En latinamerikan sa en gång till mig att i Central och Syd Europa har man avskaffat naturen bara vi i norra Europa har den kvar precis som många länder i Latinamerika.
Själv har jag aldrig varit mycket till naturmänniska. Jag ser skillnad på en uggla och en ek men ungefär där slutar mina kunskaper. Men här i Madrid har jag kommit på mig med att sakna svensk skog och att kunna gå skogspromenader med barnen. För även den som bor i centrala Göteborg eller Stockholm behöver inte åka långt för att komma till skogen. Åker man upp i Skanskaskrapan i Göteborg eller Kaknästornet i Stockholm ser man att båda städerna är helt fulla av och omgivna av skog. Det enda ställe i Sverige där det är dåligt med skog är väl södra Skåne.
Här i Madridtrakten finns ingen skog alls. Bara slätten med trädlösa berg med snötäckta toppar i fjärran. Det närmaste skog man kommer är olivplanteringarna som det finns gott om. Visst är olivträd vackra men att plantera dom i snörräta rader ger ingen skogskänsla. Dessutom är det privata planteringar så man kan inte promenera där. Det enda sättet att få lite skogskänsla är att bege sig till någon av stadens parker men då är man knappast lika ensam som i en svensk skog.
Fast när jag bodde i Sverige var jag väldigt dålig på att ge mig ut i skogen. Men i huset där jag bodde större delen av min uppväxt hade vi skog på tomten, och skog bakom huset så det är väl tanken på att mina barn inte får leka i skogen, som jag gjorde, som jag saknar. Fast det finns mycket kul man kan göra med barnen i Madrid som inte inkluderar skog och klimatet är så mycket trevligare så att man kan vara utomhus mer. Kan säga att barnen inte saknar skog alls.



svensk skog

olivträd

Metro

En läsare gjorde mig uppmärksam på att jag nämns i dagens Metro. Jag var in och kikade på nätet och visst på sidan 18 finns min blogg omnämnd tillsammans med Nekomata och Shanghaiexpat och Älskade Beijing
Alla roliga och intressanta bloggar som jag gärna läser och har länkat på min sida
Det är en stor intervjuv med Ulrika som skriver Älskade Beijing och vi andra nämns bara.
Jag hade ingen aning om det. Däremot vet jag att jag skulle bli omskriven i Göteborgsposten. Har till och med fått en tröja av GP för det men jag vet inte om min blogg kommit med i tidningen än. Jag har kikat på nätet men där har den inte funnits. Kanske kommer den bara i papperstidningen.
Så speciellt välkomna till alla som hittar hit via Metro. Kul att få fler och nya läsare

skandinaviska skolan

Min 4 åriga dotter har gått på dagis i skandinaviska skolan här i Madrid. Vi är väldigt missnöjda. Dagispersonalen är visserligen snäll och trevlig men ack så oengagerad. Så har dom alldeles för lite personal i förhållande till barngruppernas storlek. Inte heller gör dom något mer än är på dagisgården, ritar och tittar film. Inte helt sant dom har musik en gång i veckan och någon slags gymnastik en gång i veckan. Lokalerna är små, trånga och har usel akustik. Maten är inte heller något vidare och portionerna snålt tilltagna. För att ha sitt barn där betalar man 499 euro i månaden vilket motsvarar ungefär 4800 kronor. Ett rejält överpris med tanke på vad man får. På hemsidan står att det ska kosta 190 euro i månaden, men den har dom "glömt" att uppdatera. Många har både 2 och 3 barn där. Kan inte bli direkt billigt. Hyrorna och priserna här i stan på lägenheter och hus är hysteriska så en hel del av folks lön går ju åt till det. Många andra svenskar som är härt är anställda på svenska företag och då betalar företaget dagis/skolan.

En fördel med svenska skolan är att den följer svenska läroplanen så är man bara här en kort tid kan det vara enkelt. En stor nackdel är att man hamnar i en svenskkoloni där få talar spanska och känner till så mycket om det spanska samhället. Dom svenska familjerna som har barn på dagis och skolan umgås mest med varandra och varken vuxna eller barn pratar särskilt bra spanska. Inte ens alla lärare på skolan pratar spanska. Jag trodde det var mest svenska pensionärer på spanska solkusten som levde så här för unga människor har ofta bättre språkkunskaper och är mer intresserade av att lära sig främmande språk. Men här i stan finns ett stort antal småbarnsfamiljer som jobbar på svenska företag, bara umgås med andra svenskar och bara talar svenska. Jag har träffat folk som bott här i Madrid i nästan tio år och förr barn här utan att kunna ens grundläggande spanska. Många av mammorna till barnen på svenska skolan är hemmafruar och dom flesta bor i samma område. Natruligtvis är det helt okey att vilja leva så här. Jag förstår det bara inte utan får rysningar. Vill man leva så här i Spanien eller andra länder ska man inte heller klaga på invandrare i Sverige som isolerar sig , inte lär sig svenska och har egna skolor.

Min make jobbar på universitetet här. Dom har ett spanskt / internationellt dagis för barn till anställda. Då många anställda är utlänningar talas både engelska och spanska. Så troligen flyttar vi vår 4 åring dit för då kommer hon att få två extra spåk gratis och det verkar både trevligare och mycket billigare. Vi ska ju bara vara här till och med december 2007. Vad som sen händer vet vi inte riktigt för vi har inte jobb eller bostad i Sverige men Frankrike lockar om det går att hitta jobb och bra skolor.

fotboll

Igår på restaurangen började jag prata fotboll med en man från Buenos Aires , Agrentina och en infödd Madridbo. Har man inget annat att prata om så funkar fotboll ALLTID för ALLA spanjorer och Latinamerikaner är intresserade av fotboll. Väldigt sällan man möter någon som inte är det.Men dom jag pratade med igår tyckte att fotboll var något som gjorde folk dumma och konstiga i huvudet. Ohälsosam sport som man skulle undvika att både utöva och titta på. Nästan lika tråkigt som tjurfäktning. För dom påstod att tjurfäktning var något av det tråkigaste man kunde se, det var mer tråkigt än det var äckligt.

Jag kände mig nästan som när Stig-Helmer sitter bredvid Ole Bramserud på planet till Nueva Estocolmo, Kanarieöarna ,och Ole pekar på Stig-Helmers hammarbymärke och frågar- vad är det för märke? -Det är Hammarby, känner du till Hammarby svara Stig-Helmer.
-Nej de endaste svenske byar jag känner till är Stockholm, Göteborg, Malmö...
-Nej nej det är ingen by utan att fotbollslag

Jag är ingen sportfantiker men jag gillar att titta på fotboll och är född på Söder och alltså hammarbyare. Jag tittar även på friidrott iallfall om svenskar tävlar. Någon gång ishockey men inte mycket annan sport.

La Bola

Igår var jag , man och barn och åt lunch på den anrika Madridkorgen La Bola För att få ett bord där krävs att man bokar månader i förväg och man får då bara sitta en timme, fast dom kör inte direkt iväg folk och spanjorer är inte så noga med tiden så lite längre kan man sitta. Några spanjorer vi känner hade lyckats ordna ett bord så vi blev inbjudna att följa med. Vi och en man från Argentina var dom enda utlänningarna i sällskapet på 14 personer. Flera av spanjorerna kom från andra delar av Spanien och hade hela sitt liv hört om La Bola. Så den verkar vara väldigt känd i Spanien iallfall.
Krogen har ägts och drivits av familjen Verdasco sen 1870. Väggarna är fulla av signerade foton på kända stamgäster såsom spanska kungafamiljen, spelare i Real Madrid, Julio Inglesias, kända matadorer , politiker, filmstärnor och andra.

La Bolas specialitet är rätten cocido madrileño, en spansk gryta. Recptet är ungefär följande. Man börjar med att blötlägga kikärtor kvällen innan. På morgonen kokar man sedan en kraftig buljong på fläskben, kyckling och fläsk. För att ge smak åt buljongen lägger man i några bitar kryddstark spansk chorizo samt en bit morcilla (en blodkorv kryddad med mejram, vitpeppar, kanel, anis, chili och nejlikor) I fem timmar ska anrättningen koka på svag värme, då och då tillsätter man vätska för att det inte ska koka torrt. Efter fem timmar tillsätter man potatis, kikärtor och huvudkål och lite salt och så får det koka ytterligare en timme. På La Bola lagas cocido madrileño i speciella keramikgrytor som ställs på glödande kol.
Grytan äts i två omgångar. Först serveras en djup tallrik med buljongen som man har drygat ut med vermicelli-pasta. Sen serveras grytjoxet dvs. potatis, kikärtor, stora fläsk och korvbitar.
Misstänker att det var den här grytan Herman Lindqvist hade i åtanke när han skrev sitt spanska recpt som jag haft med på bloggen

Jag är vegetarian så jag åt en god grönsaksgryta, 4 åriga dottern ville inte heller ha cocido madrileño så hon fick skinka, stekta ägg och stekt potatis. Sonen och maken och dom 10 andra i sällskapet åt cocidon. Spanjorerna och han från Argentina som var med verkade lyriska över maten men vi var väl inte så imopnerade.
Trots att restaurangen är så känd och det är svårt att få bord var det inte alls särskilt dyrt. Vi betalade ungefär motsvarande 500 kronor och då åt vi även varsin efterrätt, barnen drack läsk till maten och vi vuxna ett gott riojavin.
La Bola har även den kanariska specialiten Ropa Vieja som betyder Gamla kläder.

Förresten är det här mitt 100:de blogginlägg. Kul med alla som läser och kommenterar. Fortsätt med det!

Indisk vidskepelse

Hösten 2003 läste jag internationella relationer på universitetet. På kursen hade vi en olbigatorisk resa till Indien där vi skulle genomföra ett projekt. Vi bodde te och tre hos familjer i fattiga byar. I min by var vi dom första utlänningar som visat oss så vi väckte stor uppmärksamhet.
Min indiska familj bestod av en kvinna som blivt lämnad av sin man, hennes två unga vuxna söner (dom visste inte riktigt hur gamla dom var) och ena sonens fru och dotter. Dottern var 3 år och underbart söt och glad men samtidigt lite blyg. Hon hade två vertikala streck i pannan, såg ut som ett ärr. Jag såg flera människor som hade det och tänkte att jag måste fråga. Dom hade satt glödande järn mot hennes panna direkt efter födseln för att bränna ut någon ond ande eller gud. Det hade varit molning och speciella molnformationer när hon föddes. Jag vill verkligen respektera andra människors sätt att leva och andra kulturer men just det här gjorde mig jäkligt arg. Bränna ett nyfött barn i pannan med glödande järn!
Första natten vi sov hos familjen hade jag ropat "light" i sömen. Vad nu det betydde, jag trodde inte jag drömde på engelska och minns inte så jag vet inte om det var ljus eller light läsk jag ville ha. Särskilt mycket ljus fanns inte för el hade man inte och fotogen var ganska dyrt. Jag hade en ficklampa med mig som familjen fick när jag åkte. Iallafall tolkade familjen det här mycket vidskepligt och en kniv och en amulett las under min madrass och vi fick vända på sängen. Så fick jag sova så resten av tiden och var då helt tyst i sömnen
Det här gjorde ju att vi fick höra lite andra vidskepliga historier. Bland annat skulle en man i byn ha suttit och rökt nere vid floden som rann förbi staxt utanför byn. Ett spöke kom och ville smaka ett bloss men mannen ville inte bjuda på ett bloss. Då fick han rejält med stryk av spöket. Mannen var yngste sonens (i familjen där jag bodde) kompis pappa.
Vi fick också byhäxan utpekad för oss. Det kändes hemskt, en ung kvinna som var utstött och folk tittade snett på för att hon skulle vara häxa.
Grannfamiljens pojke 5 åriga pojke hade långt hår vilket är väldigt ovanligt bland indiska barn. Ofta har både flickor och pojkar kort hår när dom är ganska små men sen låter flickorna det växa. Men har dom inte örhängen är dom pojkar. Hans långa hår berodde också på någon omständighet som inträffat vid födelsen. Det skulle inte klippas förrän han uppnått en viss ålder och då skulle han och pappan resa till ett tempel och klippa och offra håret där.

Så här är det absolut inte överallt i Indien. Även om religonen och vidskepelse genomsyrar samhället så är det inte så här överallt. Vissa delar av Indien är fattigt och i byn där jag var en stor del av befolkningen analfabeter och rektorn på byskolan såg ingen anledning att utbilda barnen som ändå bara skulle gå och gräva i jorden. Indien har en medleklass på många hundra miljoner människor och många med akademisk examen som inte lever helt olika oss i Europa.
Jag älskar verkligen Indien men att bränna barn i ansiktet och frysa ut en kvinna gör mig bara arg. Att en man fått stryk av ett spöke och att jag fick sova med kniv och amuletter under madrassen var mest kul

Hål i öronen

Pratade för ett tag sen med en dansk nybliven mamma. Hennes dotter hade storebrors gamla blå overall. Något som fick spanjorer att direkt anta att det var en pojke. Dom blev förbluffade när dom fick höra att det inte var det. Har inte småflickor rosa och hål i öronen är något fel.
Här i Spanien, precis som i många andra länder, tar man hål i öronen på att små flickor redan som spädbarn. Jag pratade med en spanjorska som fött barn för 12 år sen och då kom dom in på rummet på sjukhuset några timmar efter förlossningen och erbjöd sig att göra hål i öronen på dottern. Hon trodde inte att det hade ändrats och hon har säkert rätt för hälften av alla bebisar man ser har hål i öronen.
Hittills har ingen sagt något om att min fyraåriga dotter inte har hål i öronen. Hon har långt hår så det kanske inte syns så tydligt eller så tänker inte folk på det eller så pratar dom om hur konstigt det är bakom ryggen på mig.
När jag var i Mexico och Guatemala med min dotter då hon var fem månader fick jag frågan om varför hon inte hade hål i öronen flera gånger. Hamnade alltid i ett konstigt resonemang där dom inte förstod mig och jag inte dom. Dom fick först för sig att det var något religöst eller vidskepligt som gjorde att jag inte ville låta min dotter ta hål i öronen, fast det rimmade illa med att jag själv hade hål. När jag förklarade att hon får visst ta hål i öronen när hon blir stor nog att bestämma det, då kommer inte jag att sätta mig på tvären. Ja men om hon ändå ska ta hål i öronen sen varför kan du inte lika gärna göra det nu så är det gjort?
Hon får ju faktiskt välja att låta bli också. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Men då förklarade dom att det kommer hon inte att göra för alla flickor vill ha hål i öronen.

Den Jesus som aldrig funnits

Förra veckan fick jag en spännande bok från Sverige hitskickad. Boken som är ny och har titeln Den Jesus som aldrig funnits är skriven av Roger Viklund. Den är mycket ambitös och omfattande men ändå skriven på ett enkelt språk så vem som helst utan speciella förkunskaper ska kunna läsa den. Det är en spridd föreställning att Jesus är en historisk person. Även många som inte är troende tror att det runt år 0 har levat en person i Palestina som levde ungefär som Jesus även om han kanske inte uppväckte döda och utförde mirakel.
Nu är inte Roger Viklund den första som tar upp vilka bristfälliga historiska källor det finns kring Jesus och hur och varför nya testamentet skrevs. Men jag tycker att hans bok tar ett helhetsgrepp och visar på många alternativa teorier och innehåller stor mängd fakta. Det är ett faktum att Jesus inte finns i några andra samtida källor än evangelierna.

Paulus som är en historisk person och var kristen (inom någon slags fornkyrka iallfall) besökte flera gånger församligen i Jerusalem och stannade där längre tid. Första gången år 36-37 alltså bara några år efter att Jesus ska ha korsfästs. Men ingenstans hos Paulus finns något som tyder på att Jesus levat nyligen eller ens varit en historisk person utan han kan mycket väl ha varit ett himmelskt väsen. Någon i församligen i Jerusalem år 36-37 borde ju ha mött och kunnat berätta om Jesus. Det finns också teorier att ursprunget är en eller flera personer som levt långt tidigare. Judarnas skrift Talmud berättar om en Jesus som dödades år 70 eller 80 före vår tideräkning (år 0). I Döda havsrullarna som skrivits av en judisk rörelse kallad esserena nämns en person som kallas Rättfärdighetens lärare. Vi får inte veta när den personen levde men professor Alvar Ellegård levde han några hundra år före vår tideräkning och det var han som var personen bakom bibelns Jesus.
För den som är intresserad kan jag varmt rekommendera boken och Hemsidan

Jag har tyvärr inte sett eller läst någon kritik av boken. Det hade varit intressant och se vilka invändingar som finns. Kan tänka mig att det är lite lugnare i Sverige. Här i Spanien hade det nog blivit mer liv kring en sån bok.

En teori är att berättelsen om Jesus bara är en symbolisk fiktiv berättelse skriven av gnostiker kanske för att spelas upp som en teaterpjäs i någon form av mysteriespel, vilka var relativt vanliga under antiken
Personligen känns kristendomen mer tilltalande om det hela bara är en fiktiv symbolisk och mytologisk berättelse i gnostisk anda. Om Jesus är en mytologisk gestalt och/eller ett himelskt väsen kan man väl som troende mycket väl ha mött honom. Kanske är jag nu helt fel ute. Kanske är själva idén att han levt ett liv som en jordisk människa så centralt och viktigt inom kyrkan att då skulle det vara en helt annan tro. Jag vet som sagt inte. Jag är själv inte särskilt kyrklig av mig. Däremot är jag mycket intresserad av antikens historia och därför läste jag boken med stort intresse och tyckte om den. Ska också säga att det jag skriver om Paulus , Talmud och Döda havsrullarna är taget från boken Den Jesus som aldrig funnits. Jag har själv inte läst Bibeln, Talmud eller Döda havsrullarna så ingående (men jag har konfirmerat mig)

Valentin

Idag firas i Sverige och dom anglosaxiska länderna Valentin eller Alla Hjärtans dag. Man ska ge sin man/pojkvän/sambo/fru/flickvän presenter, godis och blommor. Här i Spanien verkar det inte vara mycket firande. Jag har inte idag eller dagarna innan sett någonting i skyltfönster i afärer i den spanska huvudstaden, inte heller något i reklamen eller i tidningarna.
Nyheterna visade en liten kort grej om att folk skickade e-vykort med hjärtan till varandra.
Jag hade gärna aft någon som skickat saltlakrits till mig....

Vem var då Valentin? Det finns tre personer med det namnet som påstås ha lidit martyrdöden på 200 och 300-talet. Men legenden kring ett givmilt helgon med namn Valentin härstammar från medeltidens England och Frankrike.
En annan Valentinus, en av de gnostiska "kättarna". Född i Egypten men vistades senare i Rom där han blev bannlyst för sina idéer. Han dog ca 160 på Cypern. Valentinus anges av Tertullianus vara upphovsman till Sanningens evangelium, en av de apokryfiska böckerna.

Bojkott

Eftersom jag lagt in min blogg under resor på bloggtoppen tänkte jag skriva något allmänt om resor. Efter att ha surfat på diverse resesajter och diskussionsforum märkte jag att bojkott debatterades hett. Det vill sägsa om man ska bojkotta resor till vissa länder och vissa områden och argument för eller emot det.
För att en bojkott ska vara lyckad och ge en förändring krävs att man är många som bojkottar ett land, ett företag, en plats eller vad det nu är. Jag känner personer som har en lista på olika länder som dom bojkottar av olika skäl och tänker på att inte köpa produkter från dom länderna när dom går och handlar. Det ger ju inte så mycket effekt annant än till det egna egot som känner sig duktig.
Under Francotiden 1939-75 var det många enskilda personer och stater som bojkottade landet. Fast chaterresorna gick hit på 60-70-talet var det många som propagerade för att folk skulle välja ett annat semestermål så länge Franco styrde landet. Att Franco var spansk fascistdiktator har nog ingen missat. Hans fullständiga namn var förresten Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade. Vid hans begravning kom förutom en hög representant för Vatikanen också Augusto Pinochet Chiles dåvarande diktator, Imelda Marcos hustru till Filippinernas president och USAs vicepresident Nelson Rockefeller. Idag finns väl en del djurrättsaktivister som på grund av tjurfäktning anser att en bojkott av Spanien är berättigad.
Andra exempel på bojkott av länder som fått stort genomslag är bojkotten av Sydafrika under apartheidregimen och bojkotten mot franska produkter under atomprovsprängningarna i Mouroa i Stilla havet. Nu bojkottar många muslimer över hela världen danska produkter och bojkott av Israel och israeliska produkter har länge drivits av vissa grupper.
Personligen tror jag inte så mycket på bojkott av hela länder. Bojkott av vissa företag känns mer relevant men är svårare för företagen äger varandra. Vill man inte köpa något från coca cola måste man sluta dricka Mer och vissa mineralvatten. Så det krävs en del kunskap för den typen av bojkott.
I ett fall tycker jag det kan kännas relavant att bojkotta hela länder och det är om uppmaningen till det kommer från en demokratirörelse inom landet. Det perfekta exemplet är förstås Burma eller Myanmar som är det officiella namnet. 1962 tog en militärregim makten i Burma och har styrt sen dess. I slutet av 1980-talet skakades landet av våldsamma demostrationer med krav på demokrati. Militärjuntan gick 1990 med på allmänna val, ett val där Aung San Suu Kyis parti National Leaaue for Democracy vann övertygande. Militärjuntan vägrade erkänna reultatet och Aung San Suu Kyi som premiärminister, och har ännu inte erkänt resulatet. Hon har sedan dess suttit i husarrest i landets huvudstad Rangoon. Hon och hennes anhängare uppmanar utlänningar att inte turista i Burma eller göra affärer med Burma förrän demokrati införts. Hon är influerad av Gandhis icke-våldsprinciper och tilldelades 1991 Nobels fredspris.

bilden är från Aung San Suu Kyis hemsida

Charles Boycott var en engelsk godsförvaltare. År 1880 sade hans irlänska arrendatorer upp alla relationer med honom efter en arrendetvist. Detta var upphovet till ordet "bojkott".

Själv bojkottar jag inga länder eller företag men jag skulle troligen inte resa på semester till Burma. Jag kan se skäl att bojkotta en hel del länder och företag men är lite för lat för att göra något. Generellt sett tror jag också att kontakter mellan människor och länder är bättre än bojkott.

barnvakt

Tänkte gnälla så dom som inte vill läsa gnäll och negativa kommentarer kan hoppa över det här.
Pratade med några andra svenska småbarnsmammor i Madrid för ett tag sen. Dom verkade eninga om att det jobbigaste med att bo utomlands är att aldrig ha barnvakt. Många småbarnsföräldrar kan då och då lämna sina småttingar till mor- eller far-föräldrarna för att hitta på något vuxet. Den lyxen hade inte jag när jag bodde i Sverige för barnen har aldrig bott i samma stad som sina mor- eller far-föräldrar. Jag har också lyckats få föräldrar och svärföräldrar som inte tycker om barn. Vilken nitlott. Ingen av dom är särskilt förtjusta i barn. Det är inget jag har hittat på utan det har dom själva sagt.
Dom vill åka på sina resor flera gånger om året, gå på krogen, köpa dyra kläder och dyra saker till huset inte "dadda" med någras barnbarn.
När jag och familjen besöker mina föräldrar så gnälls det över att barnen stör deras två katter som inte är vana med barn. I somras skulle då barnen vara en vecka hos mormor och morfar men efter två dagar ringde mamma mig på jobbet och grät och sa att nu fick jag komma och hämta barnen.
Mina föräldrar är mycket nöjda med att min bror inte skaffat barn. Han bodde hemma till han var över 32 år. Jobbade heltid, bodde gratis, åt gratis, hade gratis bil han inte behövde tanka. Så han har ett rätt fett sparkonto. Det var alltid ett stående skämt att jag var fattig och inte hade råd att gå till tandläkaren, jag skulle bli tandlös haha
Nu har jag inte så mycket kontakt med mina föräldrar , jag fick ingen bröllopspresent eller grattis när jag gifte mig så på den nivån är det. Vi mailar någon gång. Dom skickar ner min post till Spanien och brukar då skriva ett brev till barnen
Min man har inte heller så nära kontakt med sina föräldrar. Dom lever definitivt ett mycket röjigare liv än vi gör.
Både min man och jag var ofta hos våra mor- och far-föräldrar som barn. Jag var inte på dagis utan min mormor tog hand om mig när mamma och pappa jobbade. Det är det som känns så ofantligt trist. Mina barn har inte ens något i närheten av den relation jagsom barn hade med mormor, morfar, farmor och farfar. Jag tror inte ens dom kan peka ut sin farfar på ett foto. Vet inte ens om han har tilltalat dom någon gång för han föredrar vuxenprat.
Farmor och farfar med respektive kommer till Madrid i april och maj men då vill dom inte bo hos oss för där är barn som väsnas utan vill att vi ska fixa något hotell. Att mina föräldrar överhuvudtaget kommer till Madrid är nog uteslutet. Mamma skyller på flygrädsla och pappa kan inte resa utan mamma.
Funderar på att sätta ut en annons. Plats som mormor, morfar, farmor och farfar till två underbara barn ledig....
Själv ska jag naturligtvis bli en toppenmormor/farmor som ägnar all min tid åt mina barnbarn. Jag ska visa dom bra film Blir lite lätt avundsjuk på kompisar och kusiner där mor- och far-föräldrar nästan "slåss" om att vara barnvakt
Nu har jag gnällt klart, skönt att inte mina föräldrar eller svärföräldrar läser bloggen...

bebisar

Alla däggdjurshonor sover nära sina ungar första tiden. Utom människan. Spädbarnen ska redan från början ligga i en egen säng, ibland t.o.m i ett eget rum. Varför?
Det har nog blivit vanligare och vanligare att även människor sover med bebisar i bredvis sig men jag tror inte att majoriteten gör det.

IKEA

Idag var jag och 4-åriga dottern på IKEA. Det var mitt första besök på ett IKEA utanför Sverige. Jag noterade direkt att möblerna hade samma namn här som i Sverige. Å, ä och ö användes flitigt fast dom bokstäverna inte finns i spanskan. Till exempel hette lekhörnan Småland, en skärbräda hette Lämplig och ett litet bord som Bekväm. Nu var vi inte där för att köpa möbler för vi letar fortfarande lägenhet. Vi gick istället till Tienda Sueca - Svenska affären. Skandal att dom inte hade saltlakrits, förutom salta sillar men dom är inte tillräckligt salta. Får nog se till att jag får en leverans från hemlandet snart.
Annars fanns det mesta av typisk svensk mat lax, sill, pepparkakor, ballerina och singoalla kakor, marabou mjölkchoklad, knäckebröd, svensk ostar, kaviar, gott och blandat, julmust mm. Dricker julmust nu, hur gott som helst.
Jag har ju tidigare klagat på öppentiderna här i Spanien men här fanns ett stort köpcenter med alla tänkbara affärer kläder, mat, leksaker, klockor, smink, djur, sportprylar mm. som har öppet 8-22 måndag till lördag och 8-21 på söndagar. Själva köpcenteret var ovnaligt fint för att vara ett sånt, marmor, högt i tak, glaskupoler i taket, höga pelare. Lite antikt tempel över det.
Dottern ville titta i Hello kitty affären och djuraffären och på leksaker. Så köpte jag mascara, hårinpackning och shampoo. Samma märken som jag använt i Sverige. Både tråkigt och tryggt att många produkter ser likadana ut nästan överallt i världen.
Sen gick vi och fikade på Starbucks. Något jag inte kan rekommendera att man gör i Spanien. Vanliga spanska barer eller caféer har mycket godare och billigare kaffe. Starbucks drycker är lite väl söta tycker jag. I Asien kan Starbucks vara okey om man vill ha en schysst kopp kaffe men i Spanien finns ingen mening att gå dit. Dottern gillade inte heller stället för dom hade ingen läsk.

märkliga frågor

När man har kontakt med spanska myndigheter och ibland företag och på olika sätt och ska fylla i papper frågor dom ofta om ens föräldrars namn. Inget annat än förnamnen på föräldrarna behövs. Alltså ingen adress. En ganska meningslös uppgift alltså. Jag är 34 år, gift och har två barn och får frågan om mina föräldrars namn. När jag var 27 år och pluggade i Sevilla hade jag inbrott. Jag gick till polisen, naturligtvis var mina föräldrars förnamn en viktig uppgift fast dom inte varit i Sevilla i samband med inbrottet. När man får socialförsäkringsnummeri samband med att man registerar sig som boende i Spanien måste man också fylla i föräldrarnas namn. Är man icke EU-medborgare eller från EUländerna i östeuropa kan man inte bara registrera sig som boende utan måste söka uppehållstillstånd. Naturligtvis föräldrarnas namn då också men en uppsjö av andra krångliga frågor och det tar en väldans tid att få besked har jag hört av japaner och polacker jag känner här. När jag åkte till sjukhus med min son Señora Körkort ville sjukhuset och polisen (som kom för att vi ringde ambualns) veta mina föräldrars namn.

När jag för 2.5 år sen skulle till Indien fanns i visumansökan en ruta för kvinnor. Dom ville veta min makes eller min pappas namn. Eftersom jag då var ogift och min pappa inte bestämde över min (ja det gör ju inte maken heller) så bestämde jag mig för att hoppa över den frågan. lite nervöst var det. Men jag fick mitt visum utan frågor på några dagar. Har i efterhand hört ganska många som har hoppat över den frågan utan problem.

picante

Jag tycker om spansk mat. Att äta en liten tapa eller två som tilltugg när man tar en öl eller ett glas vin är hur trevligt som helst. Också att beställa in ett antal tapas eller raciones (större portioner) och dela på när man är några stycken är trevligt.
Men jag älskar stark mat, gärna asiatisk eller mexikansk. I Spanien är maten nästan aldrig stark, möjligen kan kocken ha vräkt på rejält med vitlök. Ber man om picante (stark) så är det inte särskilt starkt.
Blev glatt överraskad när jag och familjen förra söndagen besökte El Rastro , den stora loppmarkanden här i Madrid, och efteråt gick och åt på en trevlig spansk restaurang. Mina patatas bravas (stekt potatis i en sorts tomatsås) var verkligen muy, muy picante.
Visst vill jag äta asiatiskt eller mexikanskt finns såna restauranger här i Madrid så jag ska väl inte klaga alltför mycket.
För den som vill läsa mer om spansk mat har Matblogg skrivit mycket om spansk mat och dryck. Även sidan Ett annorlunda Spanien kan rekommenderas. På båda finns fakta om Spanien men också recept för den som känner för att laga spanskt

synen på djur

Här i Madrid är det mycket vanligare än i Sverige att man ser damer bära päls. Det gäller egentligen alla åldrar men vanligast är det på medlålders och äldre kvinnor. Det är inte bara något för kvinnor i överklassen utan det känns som om det är mer spritt än så även om dom fattigast troligen inte har råd att köpa en päls.
Jag kan bara spekulera i varför det är så mycket vanligare här än i Sverige. I Sverige finns en stark medvetenhet om att man ska behandla djur väl även utanför den lilla klick som kallar sig djurrättsrörelsen. Till och med regeringen har ju föreslagit förbud mot pälsdjursuppfödning.

Dom flesta svenskar förfasar sig över tjurfäktning och tycker det är ett barbarsikt och blodigt spektakel men här är det väldigt populärt. Iallfall i dom flesta delar av Spanien, det lär inte förekomma i Katalonien och på Kanarieöarna men annars över hela landet.
Spanien är fullt av lokala fiestor och nästan alltid ingår tjurfäktning i dessa. I många ingår också tjurrusningar, den mest berömda är den under fiesta San Fermin i Pamplona som startar 7 juli varje år och pågår en vecka. Ernest Hemingway skildrar den i sin bok Och solen har sin gång
Många andra lokala fiestor har med djur på ett eller annat sätt. Mest berömt är fiestas de San Vicente Márti i slutet av januari i den lilla byn Manganeses de la Polvorosa söder om Leon, där man varje år inleder fiestan med att kasta ner en get från byns kyrktorn.
I en kuststad i norra Spanien firar men varje sommar en fiesta där grisar smörjs in med olja och kastas i havet. Sen kastar sig hågade personer ut i vattnet och försöker fånga dom hala grisarna med händerna medan övriga festdeltagare hejar på från kajen
I Galicien finns fiestor där man klipper man och svans på hästar. Jag har hört att det ska finnas fiestor där höns dödas. I vissa delar av landet lär hundkamp och tuppfäktning vara populärt även om det också ska vara illegalt.

Utländska djurskyddsorganisationer har manat till bojkott av Spanien och förslag om att förbjuda tjurfäktning , tjurrusning och att på fiestor "roa" sig med djur har lagts fram i Europaparlamentet utan resultat. Även om det finns mindre organisationer i Spanien som är emot tjurfäktning och fiestor som involverar djur på mindre trevliga sätt , tycker nog dom flesta spanjorer att djurskyddsorganisationerna och politikerna är tråkiga typer som vill förstöra festglädjen.

Svenska jägare brukar prata om miljövård och att få vara ute i naturen men spanska jägare säger rakt ut att man tycker det är kul att skjuta på fåglar så fjädrarna ryker.
Om att vara vegetarian är ett tecken på synen på djur vet jag inte. Själv äter jag inte kött och fisk men är inte och har inte varit aktiv i någon djurrättsrörelse. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om det och sklutade när jag som 15 åring hade ett kortare sommarjobb på en hönsfabrik sen har det blivit en vana. I Spanien är inte vegetarianer lika vanliga som i Sverige. Här är svårt att hitta quorn, sojaprotein och sånt och restauranger har få vegetariska alternativ. En positiv sak med att leva på frukt och grönsaker här är att dessa ofta är av mycket fin kvalitet.
Naturligtvis är inte spanjorer några notoriska djurplågare. Här i Madrid och i många andra spanska städer är det vanligt med hundar. I stan har man oftast små knähundar. Dom kan ofta vara otroligt bortskämda och gullas jämt med.

Utmaning igen

Det har ju figurerat diverse utmaningar på bloggar sista tiden som den här och den här. Man ska svara på frågor om TVprogram och annat. Idag hittade jag den här reseutmaningen på Älskade Beijing som vi läsare uppmandes fylla i. Så jag gör ett försök och den som känner sig manad kan göra utmaningen på sin blogg och berätta det för mig sen.


Vilka länder har du besökt?
Sverige (självklart men eftersom jag inte bor där nu skriver jag det), Danmark , Norge, Finland, Estland, Tyskland, Frankrike, Storbrittanien (England och Skottland), Luxemburg, Beligen, Holland , Ryssland/Sovjet, Andorra, Monaco, Italien, Vatikanstaten Spanien, Portugal, Grekland, Ungern, Österike, Schweiz, Jugoslavien (Kroatien, Serbien, Slovenien), Marocko, Mexico, Belize, Guatemala, Honduras, Venezuela, Indien, Thailand, Malaysia, Singapore, Indonesien, Hong Kong, Macao (både HK och Macao är en del av Kina idag så det kanske är fel att skriva ut det) och Kina....... jag kan ha missat något land men på det stora hela stämmer det

Favoritland?
Oj vad svårt men Indien, Kina, Mexico, Venezuela, Frankrike, Spanien och självklart Sverige

Favoritstad?
Paris, Hong Kong, Dehli, Rom, Stockholm

Favoritstrand?
Puerto Colombia/Choroni Venezuela

Sämsta stället du besökt?
Bangkok eller Köhl tror jag

Vart vill du åka?
överallt där jag inte varit speciellt Afrika, Asien, Japan, New York, Australien, små östarer, bra dykställen, Himalaya, transibiriska

Vad har du för resor planerade?
resor inom Spanien i vår och eventuellt till Marocko, till Sverige i juni eller augusti och då hämta en bil som jag ska köra ner så då blir det väl besök i Danmark, Tyskland, Frankrike och kanske något mer land. Jag och en kompis planerar New York eller Tokyo men jag vet inte när det blir av. Jag, maken och barnen har pratat om Cuba men vet inte heller när det blir av. (behövs både tid och pengar för det)

Vart hade din drömbröllopsresa gått?
Haha jag är redan gift. Vi gifte oss på svenska ambassaden i Paris. Suveränt om man inte vill ha en stor fest och Paris är en underbar bröllopsresestad. Annars hade väl någon söderhavsö eller karibisk ö inte varit så dumt.

Tertulia

I Spanien pratar man mer och diskussionen spelar än större roll än i Sverige. För studenter är träning i talekonst lika viktig som studier och här förväntas det av affärsmän, politiker, höga chefer mm. att kunna diskutera konst, litteratur, historia, film, politik mm. En spansk diskussion ser annorlunda ut än en svensk. Under ett spanskt meningsutbyte förväntas man bryta in i samtalet och säga sin mening eftersom den som har ordet fortsätter tala tills han/hon blir avbruten. I Sverige är det som bekant fult att avbryta. Det kan leda till kulturkrockar när svensken och spanjorern möts , spanjorer pratar och pratar och blir mer och mer frustrerad och tänker , fattar inte svensken nåt eller varför sägaer han inget. Svensken i sin tur blir också frustrerad och tänker, ska han aldrig sluta så jag får komma till tals. Den som har ordet förväntas utveckla sina tankar ordentligt och gärna vända och vrida på resonemangen. Att bara kort konstatera ett faktum vilket svenskar har för vana att göra anses i Spanien som mindre begåvat liksom att hålla tyst när man inte har något att säga. Ett samtal i Spanien får aldrig tystna, har man inget att säga upprepar man istället vad som sagts ännu en gång.

Här i Spanien har talekonsten utvecklas till diskussionsklubbar så kallade tertulias. Den spanska tertulia-traditionen uppkom vid mitten av 1800-talet då dom politiska ideologierna kom till Spanien och människor blev alltmer politiskt medveten. Den viktigaste scenen för den intellektuella samhällsdebatten blev då städernas stora caféer som byggdes upp efter kontinentalt mönster.
Det låg också dynamik i själva kaffet. När drycken introducerades i Europa vid 1800-talets början blev den genast populär bland intellektuella för den gjorde hjärnan koncentrerad och klar i motsats till vin och konjak. Inte så konstigt att myndigheterna försökte förbjuda kaffe. Den gamla ordningens representanter föredrog att undersåtarna berusade sig och blev fogliga istället för att få en massa pigga idéer. För övrigt något som levt kvar länge i delar av världen, till exempel i Sydafrika under apartheidregimen var det inte ovanligt att svarta arbetare fick ut en del av sin lön i sprit. Det är ingen slump att nykterhetsrörelsen redan från början var en pådivande kraft vid bildandet av fackföreningar. Det var vid kaffekoppen revolutioner planerades, politiska partier och fackföreningar bildades i 1800-talets Europa

Under Francotiden dog Madrids cafékultur ut. Ingen vågade längre prata politik offentligt.Dom enda samtal man kunde föra runt kaffekoppen handlade om fotboll och tjurfäktning. Så många av dom gamla klassiska caféerna från slutet av 1800-talet blev tvugna att slå igen. Nu finns bara ett fåtal kvar men tertulia-klubbarna hittar man både på gamla och nya caféer och barer. Dom har återfått sin roll i samhället sen demokratin infördes. Jag har tyvärr aldrig besökt en tertulia men många radiostationer har dagliga tertulias med kända gäster som journalister, författare, opinionsbildare av olika slag, dit lyssnarna kan ringa in. Ibland är diskussionsämnerna bestämda i förväg , ibland inte. Mycket roligt att lyssna på. Dessa radio-tertulias har också väldigt höga lyssnarsiffror.

Jag har aldrig besökt en spansk presskonferans men Thomas Gustafsson skriver om det i sin utmärkta bok "Spanien sol och skugga" där jag också fått lite information om tertulias, så jag tänkte citera honom:
"Den som besökt en presskonferans i Spanien märker också att landets journalistik är påverkad av tertulia-traditionen. Några kortfattade uttalanden som är enkla att citera , det som man kallar prat-minus-journalistik i Sverige levereras aldrig av intervjuvpersonerna. Reportrarna ställer inte heller korta frågor som tvingar fram ett rakt och kortfattat svar. Presskonferenserna utvecklas istället oftast till en tertulia-diskussion där reportrana gör långa påståenden istället för frågor. Svaret blir sedan en konfirmering av att reportern uppfattat saken rätt och därefeter brukar intervjuvpersonen passa på att göra en ny lång utläggning med det han eller hon tycker är viktigt"

Korsika

Jag har tidigare skrivit om små öar
Idag satt jag och surfade på nätet och kom till Korsika. Har länge varit sugen på att resa dit. Tror det var redan när jag som barn såg korsikabåten i Nice hamn och dom underbara bilderna när dom med båt närmar sig Korsika i Tage Danielssons film Mannen som slutade röka. Även Asterix på Korsika måste rekommenderas , vansinnigt rolig och säkert en hel del av nordfranska fördomar om ön och öborna. Så är jag frankofil så en fransk medelavsö måste ju vara en dröm. Alla jag patat med som varit där säger att det är en väldigt vacker bergig ö där det doftar av kryddväxter.
För dom flesta är väl Korsika känt som platsen där Napoleon Bonaparte föddes. Korsika ligger 17 mil söder om Nice.Här bor idag drygt 260000 människor. Man talar en speciell dialekt franska uppblandat med ålderdomliga italienska ord. Turism och jordbruk är idag öns huvudsakliga näring. Korsikas egen flagga föreställer en slav med vitt pannband den ska symbolisera att här är alla slavar fria.


satellitbild på Korsika. Båda bilderna kommer från Wikipedia

Dunderklumpen

Ibland känner man sig gammal. Speciellt när mina barn sitter och tittar på barnprogram och jag tänker att det var bättre barnprogram förr. Nu är det ju inte helt sant för en del av 70-talets barnprogram var minst sagt underliga men en del av dagens program är ganska dåliga. Eller så är det jag som blivit för gammal. Hur som helst hade jag en favoritfilm när jag var liten som jag fortfarande gillar, Dunderklumpen. Vet inte om den sågs i hela Sverige för när jag bodde i Göteborg tyckte jag att det var förvånasvärt få som sett den jämfört med i Uppland där jag växte upp



Beppe Wolgers film, Dunderklumpen, från 1974 är regisserad av Per Åhlin. Filmen handlar om Dunderklumpen från fjällen kring Jorm i norra Jämtland som har levt ensam hela sitt liv. För att skaffa sig lite vänner stjäl han Jens' och Camillas (Beppe Wolgers barn) leksaker och blåser liv i dem. Jens upptäcker Dunderklumpen då han tar sin tillflykt över Ströms Vattudal mot skogarna och fjällen. Jens tar med sig en get och startar jakten på sina stulna vänner. Beppe följer efter i jakten, till sin hjälp har han den Skånska Humlan som agerar spaningsledare.

Figurerna i filmen är

DUNDERKLUMPEN
Den ensamma Dunderklumpen från de stora skogarna.

EN DUM EN
Detta är filmens pajas, en kanin som jämt fryser om armarna och därför har dem nerstoppade i en blåvitrandig sparkdräkt.

PELLEGNILLOT
En blyg nallebjörn som visar sig vara en stjärna på munspel.


DOCKAN
En bortskämd docka som vill ha glass och inte direkt gillar att bli bortrövad av en Dunderklump.


LEJONEL
Brallor och pannkaka! Världens modigaste lejon heter Lejonel och springer omkring i alldeles för stora byxor.


BLOMHÅRET
Blomhåret kan tala med allt och alla, t o m ett vattenfall.



ELVIRA FATTIGAN
Hon är otroligt gammal och fattig på pengar men rik på visdom.

HUMLAN
Den skånska humlan är förmodligen den bästa spanaren efter tjuviga dunderklumpar som funnits i Jämtlands fjällvärld. Hans Alfredssons röst är underbar i denna gestalt.
ENÖGA
Världens första mountainbikecyklist har inga problem med att ta sig fram över stock och sten. Enöga är påverkad av människornas habegär och försöker vilseleda alla andra i detta begär.

JÄTTEN JORM
Jätten Jorm är ett fjäll som gillar att bada och som även kan återfinnas i mindre skala på Hembygdsgården i Strömsund.

På somrarna när jag var liten brukade SVT visa den svenska filmen Trollsommar från 1980. Jag tyckte den var jättebra . Skulle gärna se om den nu för det var väldigt längesen jag såg den


Bilder och delar av texten från Beppes museum i Strömsund, Jämtland