På spanska niar man folk man inte känner. Man använer det spanska ordet
usted istället för
tu. Fast det är ganska stor skillnad på var i den spanskspråkigavärlden man befinner sig. I Madrid är det inte lika noga med niande (
usted) som på den spanska landsbygden. Jag har också intrycket av att man är mer noga med niandet i södra Spanien än i norra delarna av landet. Jag tycker också att man i Latinamerika använder
usted-formen mer än i Spanien.
Det här är högst subjektiva intryck så det är möjligt att jag har helt fel. Ni som inte håller med får mer än gärna rätta mig.
Det är lite knepigt i vissa situationer att veta vilken form man ska använda. En gång satt jag i en bar i den lilla staden El Puerto de Santa Maria , några mil från Cadiz i södra Spanien , och pratade fotboll med en äldre herre. Eftersom han var så mycket äldre än mig tyckte jag att ni (
usted) var lämpligt men han blev nästan chockad att jag använde den formen och korrigerade mig direkt. Jag är inte ni , jag är du sa han mycket bestämt.
Jag tror att sitter man och pratar i en bar , på ett torg eller liknande är du-formen oftast den bästa. Går man in i en affär eller pratar med en myndight eller liknande är det lämpligare att använda ni-formen.
Fast det finns kepiga situationer då man tvekar. Kanske bäst att använda ni-form om man är osäker , för det är bättre att vara överdrivet artig än överdrivet oartig.
På franska är det egentligen lättare för där är man nästan aldrig du med någon utan använder alltid ni-formen,
vous. Jag har hört att det till och med finns franska barn som niar sina föräldrar och det lär inte vara helt ovanligt att man tilltalar sina svärföräldrar och vänner man känt i åratal med
vous. Även här kan jag förstås ha fel för det är sånt jag hört och fått intryck av själv. Så rätta mig mer än gärna.
Både i spanska och franska används tilltalen fröken , fru och herr mycket dvs.
señorita/mademoiselle ,
señora/madame och
señor/monsieurI Sverige är det också enkelt för här är det okey och brukligt att dua alla utom medlemar av kungfamiljen. Svenska ungdomar har på senare år börjat använda ni när man tilltalar människor man inte känner ,speciellt äldre människor.
Det är är mer en influens från främmande språk än ett äldre svenskt språkbruk.
Innan du-reformen på 60-talet använde man mycket titlar och fröken , fru och herr ofta i kombination med efternamnet som tilltal. Till exempel Fru Blomgren , doktor Levander.
Frun fick ofta sin makes titel så var man gift med en professor kunde man tilltalas professorskan, doktorns fru blev doktorinnan eller kanke doktorskan , majorens fru tilltaldes majorskan , prästens fru prostinnan o.s.v.
Tjänstefolk och arbetare tilltaldes ofta med förnamn och i tredje person. "
Vill Anna vara snäll och servera mera kaffe? I eftermiddag ska Britta tvätta herrskapets lakan. Kan Alfred ta in korna innan han slutar för dagen"
Inte för att skryta men jag blir ofta tagen för att vara yngre än jag faktiskt är. I vintras i Madrid trodde två damer på en buss att jag var au-pair och inte mamma till mina barn. I Spanien har jag ofta blivit kallad señorita (fröken) när jag är ute utan mina barn men señora (fru) när jag har barnen med mig.