tisdag, november 28, 2006

konstiga inlägg och kommentarer

I lördags låg det under en kort tid ett antal tomma inlägg och bilderna från El Escorial ute på bloggen. Några läsare hann se och kommentera så en förklaring kanske är på sin plats. Min son är som jag har skrivit autistisk. Han gillar verkligen datorer och är väldigt duktig på att använda datorer. I helgen var han hos mina föräldrar. Han satt och surfade på deras dator eftersom han suttit bredvid mig ibland när jag bloggat kan han mitt användarnamn och lösenord så han passade på att publicera några tomma inlägg och skriva några märkliga kommentarer. Samma sak har hänt vid något tidigare tillfälle men ska inte hända igen då jag nu har ändrat lösenord och det nya har han inte hunnit se.

För övrig har jag varit duktig och anmält mig till två bemanningsföretag. Ska anmäla mig till alla jag hittar. Ska också ringa på två jobb idag.
Tycker det är så tråkigt , svårt och jobbigt att söka jobb men det är ännu tråkigare , svårare och jobbigare att vara arbetslös. Ekonomiskt är det också jobbigt för jag får ju ingen som helst ersättning. Jag har faktiskt aldrig varit så här stressad över min ekonomi och haft så här dåligt med pengar tidigare. Inte kul. Vissa stunder känner jag mig ganska nere.
Tack alla som tipsat om jobb och bemanningsföretag. Fortsätt gärna. Jag jobbar gärna med vad som helst bara jag får något att göra och en lön.

måndag, november 27, 2006

5 favoriter i Hong Kong

Läser på resebloggen Travelaid att en av skribenterna , Anders, är i Hong Kong just nu. Så gå i på Travelaid och läs! Hong Kong är en av mina favoritplatser som jag har besökt flera gånger. Såg att Anders listade sina fem favoritet i Hong Kong och mitt sug satte genast igång. Så här såg listan ut.


  • Causeway Bay
    Bra restauranger, IKEA och det enorma biblioteket.
  • Mong Kok
    Dålig luft men här finns de billigaste shoppinggatorna.
  • Stanley Park
    Mysigt ställe med vatten, bra restauranger och skön atmosfär.
  • The Peak
    Utsikten är svårslagen!
  • Tsim Sha Tsui
    Grymma pubar och stort shoppingutbud.


Tycker att han har valt fem självklara favoriter så jag kan inte annat än instämma.

hur får man barn att prata spanska?

Tolken som bor med barnen i Paris och har en mycket läsvärd blogg föreslog att jag skulle skriva lite om hur det var för mina barn att börja i svensk skola och dagis och om dom använder spanska och annat.

Min dotter som är 5 år har ju tyvärr inte fått någon dagisplats förrän i januari. Hon längtar efter att börja dagis och jag längtar efter att kunna jobba.
Min son som är 11 år har börjat på en jättebra skola och trivs. Jag har tidigare skrivit att han är autisisk så han går på en särskola speciellt inriktad på barn med hans problematik.
Han gick på en mycket bra skola i Madrid men han hade en hel del problem med nytt språk. Fast idag talar han lite spanska och vill ge sina svenska fröknar kindpussar när han kommer och går , vilket inte är så populärt.

Min dotter lärde sig ganska mycket både spanska och engelska. Tyvärr använder hon sällan något annat än svenska sen vi kom tillbaka till Sverige. Jag vill gärna att hon ska behålla iallfall en viss del av det hon lärt sig. Jag försöker prata spanska och engelska iallfall en stund varje dag men hon svarar nästan alltid på svenska. Ibland vill hon absolut inte att jag ska prata spanska utan blir bara sur och ledsen.
Jag vill ju inte att det ska bli något negativt för barnen att prata spanska (eller engelska) med mig då och då så jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att dom ska tycka det är roligt att prata andra språk.
Någon som har några knep?

Då och då tittar barnen på dvd-filmer på spanska eller engelska men det är väl egentligen allt dom verkligen vill göra för att hålla språket igång. Jag skulle vilja att iallfall dottern då och då pratade lite spanska och kanske engelska.

torsdag, november 23, 2006

El Escorial

För den historieintresserade som besöker Madrid kan jag rekomendera ett besök till slottet El Escorial som ligger i bergen 49 kilometer nodväst om Madrid. Hit kan man ta sig med Renfe från Atocha till Escorial , sen går det buss därifrån till slottet. Resan kostar ungefär 5-6 € tur och retur. Det är billgt att åka tåg och buss i Spanien.

Slottet som är byggt på 1500-talet är otroligt stort och välbevarat. Vid området finns också en stor park och många restauranger och kaféer. Det är otroligt mysigt och vackert ställe omgivet av höga berg.

I kryptan i slottskyrkan är många av Spaniens kungar och drottningar begravda. Här ska nuvarande kungen Juan Carlos och drottning Sofia begravas men sen är det tydligen fullt så var nuvarande kronprinsen en gång ska begravas vet man inte.

I närheten av El Escorial ligger också Valle de los Caidos där general Franco är begraven i kryptan i kyrkan som är uthuggen i berget under det 46 meter höga korset.


El Escorial


El Escorial


Del av parken med bergen i bakgrunden


Biblioteket som rymmer flera tusen böcker. Alla böcker står med ryggarna inåt i bokyllorna så man kan inte läsa titlarna. Det sägs att den som tar ut eller vänder böckerna ska drabbas av en förbannelse och dö inom en snar framtid.


Också del av biblioteket


Felipe Vs sovrum


Valle de los Caidos

bemanningsföretag

Eftersom jag tjatar om mitt jobbsökande och är skeptisk till arbetsförmedlingen tänkte jag kolla upp Manpower , Poolia, Proffice och alla bemanningsföretag jag kan hitta. Är det någon som har erfarenhet av bemanningsföretag och kan rekommendera eller avråda fån kontakt med dom? Någon som kan rekommendera eller avråda från något speciellt bemanningsföretag?
Alla som har tips på jobb och jobbsökande överhuvudtaget får mer än gärna dela med sig.

inga spanska ögon

Jag hade trott at jag skulle kunna se Sverige med spanska ögon nu när jag kom tillbaka. Kanske är ett år i Madrid för kort tid för att få spanska ögon. Jag trodde jag skulle sakna mycket från Spanien och Madrid men det gör jag inte heller. Märkligt nog är det bara klimatet jag saknar.
Självklart vore det mysigt att gå ut och äta tapas och visst vore det gott att dricka en café cortado men jag kan inte direkt säga att jag går omkring och saknar det. Svenskt bryggkaffe är faktiskt inte så dumt.

Det känns som att Stockholm är så mycket trevligare och mysigare än Madrid och jag tycker ändå väldigt mycket om Madrid.

Det känns som om det är svårt att blogga från Sverige. Helt otroligt att så många svenskar i Sverige skriver så bra bloggar. Jag funderar på att byta inriktning på bloggen men jag vet inte vad jag skule skriva om då. Det är ju inte så spännande att skriva om vad jag gör och jag vill ju heller inte var hur personlig som helst på en blogg om vem som helst kan läsa.

Kanske är det min stress över jobb som gör att jag inte kan skriv något vettigt om Sverige sett i spanska ögon. Jag har fått dagisplats i januari men eftersom jag inte har a-kassa är jag verkligen i behov av jobb. Helst redan idag. Känner att jag borde surfa på sajter med lediga jobb istället för att blogga när jag sår på datorn.
Så jag käner mig lite desperat att hitta något till januari. Om någon har några jobbtips så mottages dom tacksamt. Jag tycker det verkar finnas en hel del att söka för den som har barnomsorg ordnad.
Sen gäller det ju bara att få dom som söker folk att fatta att dom ska anställa just mig.

Jag och barnen trivs hur bra som helst med att ha flyttat till fosterlandet. Trots att det nu är lite småjobbigt och småfattigt så ångrar jag mig inte för en enda sekund att jag flyttat "hem". Madrid är hur fint som helst men jag längtar inte tillbaka och jag verkar inte ha fått spanska ögon.

måndag, november 20, 2006

arbetsförmedlingen

Jag hade tänkt skriva något om arbetsförmedlingen , där det verkar vara obligatoriskt för alla arbetslösa svenskar att vara inskrivna. Egentligen är jag för trött nu och ska upp sjukt tidigt i morgon så det blir bara lite hastigt svammel.

Jag har inte tidigare haft så mycket med arbetsförmedlingen att göra men nu har jag hamnat i deras klor. Fast eftersom jag inte är berättigad till någon a-kassa skulle jag nog kunna slippa om ganska mycket om jag ville. Går man på a-kassa krävs det ju att man kommer på vissa möten och sånt annars blir man av med a-kassedagar.

För att få a-kassa krävs att man har jobbat minst 6 månadr det senaste året och då har ju jag varit i Madrid och jobbat ytterst lite och sporadiskt. Jag har hört flera som ha varit utomlans en längre tid som hamnat i samma situation. Man kan ju hoppa över studier , föräldrarledighet och annat och räkna a-kassan på året innan om jag inte har fel , borde inte utlandsvistelse också kunna göras överhoppningsbart?

Hur som helst har jag varit på ett obligatoriskt informationsmöte som var tämligen meningslöst. Vi fick lära oss hur abetsförmedlingens hemsida fungerade. Alla som var på informationsmötet kunde läsa , hade använt internet och varit inne på hemsidan så ingen lärde väl sig direkt något nytt.

Idag hade jag en timmes träff med min handläggare En överdrivet hurtig kille som slängde floskler omkring sig. "Nu ska vi fokusera på möjligheter" mm. Han spelade golf och hade en nyliberal frisyr som påminde lite om den Orup hade under sin glansperiod.
Han frågade om mina barn , något han säkert inte hade frågat en arbetssökande man. När han fick veta att jag inte bodde med barnens pappa frågade han om mina "relationer". Jag blev sugen på att säga att "Jag bor med ett spöke men vår realtion är enbart sexuell" fast tråkig som jag är skärpte jag mig och sa att jag bor ensammed mina barn och vem eller vilka jag träffar eller inte träffar har knappast något med mina möjligheter att arbeta att göra. Även det kändes som en fråga en man inte skulle ha fått.

Hur som helst satt vi i en timme , han ritade figurer som skulle visa vägen till jobbet , snackade hurtigt "pep-talk", knappade på sin dator och ställde frågor. Jag hade tråkigt och tyckte att timmen gick ohyggligt långsamt.

Nu ogillar inte jag arbetsförmedlingen. En hel del av deras aktiviteter verkar vettiga. Bland annat har dom en CV-akut eller CV-jour en gång på Kungsholmen dit jag hörför vår förmedling på Ekrö är obemannad och har inga aktiviteter. Dit kan man bara gå om man har en bokad tid. Så jag tänke försöka komma iväg till CV-akuten i vckan och få lite tips och visa dom en anskan jag har börjat skriva och kanske få tips på vad jag eventuellt ska ta bort eller lägga till i ansökan.
Dom här meningslösa möterna och informationträffarna kunde jag gärna vara utan. Jag har ingen egen erfarenhet av söka-jobb-kurser men dom verkar ju inte heller vara alltför givande.

Ett hinder för mitt jobbsökande är att min dotter inte har fått dagis än. Det tar tydligen lång tid i den här kommunen. Har jag bara barnomsorg kan och vill jag börja jobba nästa dag. Lite tröttsamt att ringa och tjata på kommunen. Tydligen lång väntetid i den här kommunenfast senast 1 veckan i januari ska hon få börja på dagis så lika bra att jag söker jobb redan nu. Jag är less på att inget göra och att inte få någon lön eller a-kassa.

Som upplysning kan jag också säga att jag ännu inte har sett spöket här i prästården , än mindre haft sex eller hånglat med det. Varken spökhångel eller spöksex lockar mig särskilt myckt om jag ska vara ärlig.
Det har funnits en prästgård på den här platsen sen 1500-talet men huset jag bor i är "bara" drygt 100 år gammal så det borde ju kunna spöka en del men tvyärr har jag inte sett något.

lördag, november 18, 2006

Ni

På spanska niar man folk man inte känner. Man använer det spanska ordet usted istället för tu. Fast det är ganska stor skillnad på var i den spanskspråkigavärlden man befinner sig. I Madrid är det inte lika noga med niande (usted) som på den spanska landsbygden. Jag har också intrycket av att man är mer noga med niandet i södra Spanien än i norra delarna av landet. Jag tycker också att man i Latinamerika använder usted-formen mer än i Spanien.
Det här är högst subjektiva intryck så det är möjligt att jag har helt fel. Ni som inte håller med får mer än gärna rätta mig.

Det är lite knepigt i vissa situationer att veta vilken form man ska använda. En gång satt jag i en bar i den lilla staden El Puerto de Santa Maria , några mil från Cadiz i södra Spanien , och pratade fotboll med en äldre herre. Eftersom han var så mycket äldre än mig tyckte jag att ni (usted) var lämpligt men han blev nästan chockad att jag använde den formen och korrigerade mig direkt. Jag är inte ni , jag är du sa han mycket bestämt.

Jag tror att sitter man och pratar i en bar , på ett torg eller liknande är du-formen oftast den bästa. Går man in i en affär eller pratar med en myndight eller liknande är det lämpligare att använda ni-formen.
Fast det finns kepiga situationer då man tvekar. Kanske bäst att använda ni-form om man är osäker , för det är bättre att vara överdrivet artig än överdrivet oartig.

På franska är det egentligen lättare för där är man nästan aldrig du med någon utan använder alltid ni-formen, vous. Jag har hört att det till och med finns franska barn som niar sina föräldrar och det lär inte vara helt ovanligt att man tilltalar sina svärföräldrar och vänner man känt i åratal med vous. Även här kan jag förstås ha fel för det är sånt jag hört och fått intryck av själv. Så rätta mig mer än gärna.

Både i spanska och franska används tilltalen fröken , fru och herr mycket dvs. señorita/mademoiselle , señora/madame och señor/monsieur

I Sverige är det också enkelt för här är det okey och brukligt att dua alla utom medlemar av kungfamiljen. Svenska ungdomar har på senare år börjat använda ni när man tilltalar människor man inte känner ,speciellt äldre människor.
Det är är mer en influens från främmande språk än ett äldre svenskt språkbruk.

Innan du-reformen på 60-talet använde man mycket titlar och fröken , fru och herr ofta i kombination med efternamnet som tilltal. Till exempel Fru Blomgren , doktor Levander.
Frun fick ofta sin makes titel så var man gift med en professor kunde man tilltalas professorskan, doktorns fru blev doktorinnan eller kanke doktorskan , majorens fru tilltaldes majorskan , prästens fru prostinnan o.s.v.

Tjänstefolk och arbetare tilltaldes ofta med förnamn och i tredje person. "Vill Anna vara snäll och servera mera kaffe? I eftermiddag ska Britta tvätta herrskapets lakan. Kan Alfred ta in korna innan han slutar för dagen"

Inte för att skryta men jag blir ofta tagen för att vara yngre än jag faktiskt är. I vintras i Madrid trodde två damer på en buss att jag var au-pair och inte mamma till mina barn. I Spanien har jag ofta blivit kallad señorita (fröken) när jag är ute utan mina barn men señora (fru) när jag har barnen med mig.

fredag, november 17, 2006

idétorka

Jag är helt tom på idéer att skriva om här på bloggen. Det verkar som om jag inte klarar av att blogga i Sverige. Det känns som om jag tjatar om samma sker om och om igen. Att reta köttätare är kul men kan bli en aning tjatigt och egentligen bryr jag mig inte om vad andra äter. Så om någon som läser här har några förslag på saker jag kan skriva om så tar jag tacksamt emot det.

Visst har jag funderat på att gnälla över hur tråkigt det är att söka jobb och kanske skriva något om hur vackert det ändå är när det är grå , mörk, kall och tråkig höst. Har också tänkt skriva om spanska språket och Stockholms tunnelbana. Tänkte gnälla över hur jobbig det är att flytta och packa upp kartonger. Har tänkt skriva något om det märkliga men omåttligt populära TVprogrammet "Bonde söker fru" som figurerar på boulevardpressens löpsedlar nästan dagligen.

Har även tänkt att byta namn på bloggen och ändra presentationen av mig nu uppe i högra hörnet. Har lite dåligt med såna idér också. Så kom gärna med namnförslag. Jag har väl kanske inte ägnat bloggen den tid den förtjänar på sistone men även om jag inte skriver något kikar jag in här varje dag , läser och svarar på era kommentarer och läser andra bloggar.

tisdag, november 14, 2006

vegetarianer kan rädda världen

Att vara vegetarian är ju inte bara att äta gott och nyttigt utan också miljövänligt. Läs här vad Barajagjohanna skriver om det. Kolla också på den här artikeln från Aftonbladet som Barajagjohanna länkar i sitt inlägg.

Det finns inga nackdelar med att vara vegetarian. Bara fördelar.

hälsomedvetna svenskar

En sak som slår mig efter ett år i Spanien är at svenskar är så väldigt hurtig. Det ska käkas fibrer och motioneras.
Enorma frukostar anses hälosamt. Jag känner folk som äter gröt och mackor till frukost. Själv är jag väldigt spansk när det gäller frukost , jag kan med viss ansträngning peta i mig något mer än lite kaffe och då en liten macka eller lite , lite yoghurt. I hela mitt liv har jag varit morgontrött och haft svårt för bastanta frukostar. Mådde nästan illa när jag bodde hemma och varje morgon halvsovande såg min bror och mina föräldrar äta gröt och fibermackor.

I Madrid kunde man vandra länge utan att se ett gym men här i Stockolm ligger dom nästan i varje gathörn.
Svenska tidningar svämmar över av tips hur man ska äta nyttigt och komma igång och motionera.
Såna tips är sällsynta i spanska tidningar och jag har en känsla av att betydligt färre spanjorer motionerar regelbundet.

Röka är ju ohälsosamt så det gör få svenskar. Vi lär vara nästan världsbäst på att låta bli rökning i det här landet har jag hört. Här får man inte heller röka på restauranger och kaféer. I Spanien känns det ibland som om alla röker och på många kaféer och restauranger ligger röken så tät att man knappt ser en meter framför sig.
Eftersom jag själv inte röker tycker jag det är ganska trevligt att slippa lukta askkopp efter varje gång jag varit på kafé. Samtidigt tycker jag man är lite väl håd mot rökarna när man kör ut dom i den svenska vinterkylan. Ett rökrum kunde dom väl åtminstone få.

Trots mindre flitigt motionerande , sämre frukost , inte lika mycket tanke kring att äta nytigt och definitivt större andel rökare och fler trafikdöda skiljer sig inte spanjorers och svenskar medellivslängd särskilt mycket.

söndag, november 12, 2006

Stockholm

I veckan har jag promenerat runt i Stockholm. Visst, den här stan är absolut inte ny för mig. Jag är född här , har bott här förut och har en stor del av släkten här. Så jag hittar utan problem i stan.
Trots att det har varit ganska kallt, jag avskyr kyla och jag frös rejält när jag gick längs vattnet kände jag mig verkligen glad över att ha flyttat till en så vacker och trevlig stad. Jag kommer nog att må bra här och troligen bli kvar ganska länge.
Stockholm är så mycket mysigare och vackrare än Madrid där jag bodde förut. Så har man inte varit så mycket i den här stan tycker jag absolut man hellre ska resa hit än till Madrid.

Allt känns väldigt bra fast jag har varit lite slö med uppackandet. Bor fortfarande bland flyttkartonger.
Det är lite jobbigt att dagisplats för dottern verkar dröja. Kanske ända till början av januari. Har hon inget dagis kan jag ju inte jobba och har man varit utomlands ett år får man ingen a-kassa. Så det blir dyrt att inte jobba.
Sitter och skriver ansökan till ett jobb idag och har ringt och tjatat på kommunen om dagis för femtioelfte gången.
I helgen lyckades jag köra 63 km/timmen på en 50 sträcka och dra på mig mina första fortkörningsböter. 2800 kronor kostade det efter höjningen 1 oktober.Verkligen olägligt just nu.

Annars känns det mesta bra , jag gillar verkligen min nygamla hemstad och idag har jag till och med sett en flik av något blått mellan molnen och anat solen en kort stund.

lördag, november 11, 2006

fugu

Över hela världen äter människor märkiga saker. Vad som är märkligt är förstås en definitionfråga. Många utlänningar tycker att surströmming är oerhört konstit och kan inte förstå hur vissa svenskar frivilligt kan äta sånt. Samtidigt kan vissa svenskar bestämt hävda att surströmming är en delikatess.
Även lutfisk har jag sett utlänningar bli en aning förvånade över att vi äter.

Ostron som lever när man äter dom upplevs nog som en aning märkligt och kanske motbjudande för många att äta. Medans många betraktar ostron som en välsmakande delikatess.
På Island äts en sorts gravad haj som kallas hakarl som lär ha en ganska speciell smak.

Många svenskar förfasar sig över att kineser och koraner äter hundar. Samtidigt har nog en och annan muslim svårt att förstå hur vi svenskar kan stoppa i oss bacon och fläsk utan problem.
En bekant som jobade i Kambodja för Röda Korset ett par år berättade att man där grillade stora flygande kackelackor (ja , stora flygande kackelackor finns i Sydostasien). Hon vågade aldrig smaka men sa att dt luktade som bacon.

Pratade nyligen mat med en japansk kompis. I Japan verkar det krylla av underlig mat. Min kompis mamma älskar natto , som är jästa bönor.

En annan känd och märklig japansk maträtt är den dödligt giftiga blåsfisken fugu.

Fuguns gift sitter främst i levern men även i blodet och andra inälvor. Går domsönder när fisken rensas kommer giftet ut i köttet. Tydligen kan man inte se eller känna på lukten om giftet har kommit i kontakt med fiskköttet. Det är bara att smaka.
Blir man förgiftad vid en fugumåltid dör man inom 4-24 timmar om man inte kommer under behandling Själva döden ska vara väldigt plågsam med kramper och andningssvåriheter.

Fugun serveras bara på vissa restaurager som har speciell licens. Bara vissa kockar får tillaga den och det tar flera år som lärling innan man kan titulera sig fugukock.
Enligt min japanska kompis är det i princip ofarligt att äta fugu på en godkänd restaurang tillagad av en fugukock.
Dom personer som varje år dör efter att ha ätit fugu har ofta fångat och tillagat fisken på egen hand.

Min japanska kompis har inte smakat fugu och har ingen längtan att göra det heller men han har hört att den ska vara god. Den rätta drycken till fisken är naturligtvis sake.


Lite spännande skulle det vara att prova även om jag inte vet om jag skulle våga. I Sverige kan man inte få tag i fugu så ska jag prova få jag väl göra det om eller när jag åker till Japan. För att prova ny , spännade och annorlunda mat är ju en stor del av resupplevelsen när man besöker ett nytt land.

kvällens boktips

Jag tycker om att läsa och läser mycket. Jag gillar egentligen alla typer av böcker så jag varierar mig en hel del.
Läste nyligen om boken Anhörig av Katerina Janouch. Alla som har eller har haft en ahörig eller vän som är missbrukare kommer garanterat att känna igen sig i boken.

Boken är delvis självbiografisk då Katerians man missbrukat alkohol och kokain. Många av oss har kanske fördomar om att mossbrukare är trasiga ständigt fulla människor som supit bort hemmet , familjen och jobbet. Bokens missbrukare är en arbetande familjefar som tjänar bra och är välvårdad och snyggt klädd.

Det är den här typen av missbruk som är så lömskt för det tar tid innan det syns. Missbrukaren kan ha fin utbildning , bra jobb , vara en kul kompis och en underbar förälder.
Precis som i boken Anhörig finns bakom missbrukaren ofta anhöriga som genom att dölja för omvärlden vad som pågår indirekt hjälper missbrukaren att fortsätta dricka och eller ta droger. Det är oerhört tungt och jobbigt för familjen att leva med en missbrukare.
I bokens efterord uppmanar Katerina alla som lever med en missbrukare att sparka ut honom.
"Till alla medberoende vill jag säga (med ömhet).Visa att du har behov. Kräv utrymme. Börja tänka på hur du själv mår, förutom att bara tänka på alla andra hela tiden. Och sluta tyck synd om ditt älskade fyllo. Sparka ut honom istället. Då gör du honom en verklig tjänst"

Jag har inte läst något annat av Katerina Janouch än den här boken och den kan jag verkligen rekommendera till alla.

torsdag, november 09, 2006

uppkopplad

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Jag har flyttat. Sitter bland flyttkartonger och har ingen koll på var jag har mina grejer. SÅ tråkigt att packa upp. Först ikväll blev jag uppkopplad till nätet men nu ska det bli blogga av.
När jag har varit offline har bloggen passerat 70000 besökare. Helt fantastiskt. Tack allani som läser och speciellt tack till alla er som kommenterar.Får väl fira det på nåt sätt när jag orkar.
Jag har varit så trött. Det är jobbigt att flytta , söka jobb och vara ensam med två barn.

Huset jag har flyttat till är stort och fint men jag är tveksam om det här lantlivet är min grej. Jag ska göra ett försök en tid en jag blir nog inte kvar i evigheter. Ett år eller så verkar lagom även om det är jobbigt att flytta.

Det känns lite svårare att komma på saker att skriva om nu när jag är i Sverige men jag ska försöka fortsätta blogga och uppdatera oftare än jag gjort på sista tiden.

onsdag, november 01, 2006

snö

I måndags fick jag ta fram isskrapan och skrapa bilrutorna. I tisdags pratade jag med en kompis som bor i Dalarna och då hade det snöat hela dagen och kommit mer än en decimeter. I morse när jag vaknade blåste det och snön vräkte ner. Nu är det hur mycket som helst här utanför huset. Mina barn blev överlyckliga och var ute och lekte länge i snön.

Ringde Madrid och fick veta att det var 25 grader och sol och dom satt ute och fikade.

Jag avskyr verkligen kyla med eller utan snö. Naturligtvis visste jag att jag skulle bli tvungen att tampas med kyla både med och utan snö när jag valde att flytta från Madrid. Fast då när det var 30-40 grader varmt kändes inte tanken på svensk vinter lika läskig som när man är på plats. Jag hade inte räknat med att det skulle komma så här mycket redan 1 november. Känns inte kul.
Vintern i det här landet är alldeles för lång och kall. Jag får smått ångest av att tänka på det. Hur ska jag ta mig genom den?

Förresten har mina sömnproblem som jag skrev om helt försvunnit sen jag kom tillbaka till fosterlandet. Hoppas det håller i sig. Jag brukar kunna sova var som helst men det gick väldigt dåligt i lägenheten i Madrid