lördag, januari 20, 2007

kulturkrock

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen. Var borta fredag och lördag och hade besök på söndagen. Jag har hunnit med en massa trevliga saker men bloggen har blivit lite bortglömd. Bland annat hann jag med en fika med Johanna Det är verkligen jättekul att i "verkligheten" träffa bloggare vars blogg man slaviskt länge följt. Så tack för en trevlig fika Johanna. Det var jättekul att träffa dig i "verkligheten".
Jag har tidigare träffat Mandimoon i Madrid och det var också jättetrevligt. Jag skulle gärna träffa fler av er.

Hur som helst har Tolken kommit med en mycket trevlig idé. Hon har bjudit in ett gäng bloggkompisar (den som vill vara med kan skriva en kommentar på Tolkens sida) och den 20:de varje månad skriver vi om ett visst ämne. Den här månaden var det kulturkrockar som var ämnet.

Jag skrev ju nyligen om min dotters svenska dagis och jämförde med det spanska dagiset hon gick på. Synen på barn , skolan och familjen är nog ställen där det kan bli ganska mycket kulturkrockar mellan svenskar och spanjorer.
Jag blev också galen på mañana-mentaliteten och den spanska byråkratin och säkert en hel del annat när jag bodde i Madrid.

Ändå är Spanien nog ett förhållandevis lätt land att bosätta sig i och smälta in i. Kan man bara språket är spanjorer lätta att umgås med och det är inte så mycket regler kring umgänge och helt okey att "göra fel" ibland om man är utlänning.

Indien som är ett av mina favoritländer är ofta hur obegripligt som helst för en utlänning. Någon känd person har sagt att "Alla länder är annorlunda men Indien är lite mer annorlunda".
Jag älskar verkligen Indien och skulle kunna resa där hur mycket som helst.
Hösten 2003 tillbringade jag en månad i Indien. Jag hade läst internationella relationer och var där med ett gamlat SIDAprojekt. Vi skulle bland annat ut och bo i fattiga byar och ta reda på hur det var med barns skolgång där.

Att bo utan rinnande vatten , el , toalett , sova i samma rum som familjens två kor och sitta på en matta på golvet och äta underbart god mat tillagad i en liten lerugn med öppen eld var ett stort äventyr även om det också var jobbigt. Att komma fattigdomen så nära är verkligen otroligt jobbigt och svårt.

Jag hamnade i en miljö där jag var ganska borta. Jag visste inte hur man tvättade sig utan rinnande vatten , gick på en toa som inte fanns o.s.v. Jag visste inte heller hur det förväntades att jag skulle bete mig i olika situationer. Inte heller hade jag något begripligt språk att prata med dom jag bodde hos eller med folket i byn. . Jag fick förlita mig på en tolk som försvann då och då.

Från den Sundapur , den indiska byn , skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om kulturkrockar. Bybornas syn på kvinnor och män och förklaringar till varför det var viktigare att sönerna fick utbildning än döttrarna kunde göra mig smått vansinnig. Precis som avsaknaden av pedagogik vid skolan jag besökte. Men jag var gäst i deras by och skulle lyssna och försöka förstå.

Analfabetism och perioder av svält var relativt vanligt i byn. Trots våra olika sätt att leva så finns det mycket som är lika världen över. Jag pratade bland annat utan problem om barnafödande och även sex , kärlek och giftemål med kvinnorna.

Kommer man från ett sekulariserat Sverige till Indien så slås man av religonens ständiga närvaro. Folket i byn var troende hinduer och mycket stolta över sin religion så det blev en hel del religionsprat också.
För en utomstående som inte är någon expert på religion känns hinduismen som en mycket pragmatisk religion. Man kan ta till sig dom bitar som passar och bry sig mindre om andra bitar. Man kan välja att tillbe vissa gudar men bry sig mindre om andra. Man kan inte konvertera till hinduismen eftersom är man människa är man också hindu enligt vad jag fick höra. Så det var bara för mig att gå till dom tempel jag ville och be och offra om jag ville. Jag var ju så att säga automatiskt hindu.

En god hindu ska vara vegetarian och inte äta kött , fisk eller ägg. Även det här tolkar många lite som dom vill. En man berättade för mig att den första tisdagen i varje månad ser gudarna åt ett annat håll så då kunde han äta kyckling och ändå vara en god hindu. En annan man berättade att han naturligtvis aldrig skulle äta ägg för det var inte tillåtet men om man "gömmer" äggen i en kaka så går det bra. Då ser ju inte gudarna att det är ägg i kakan.

Hare Krishna som är en reltivt ny rörelse (grundades på 60-talet om jag inte minns fel) med rötter inom hinduismen förbjuder också ätande av svamp och alla sorters lök. Svamp gör människan trög och då fungerar det inte lika bra att meditera och komma nära gud. Lök , i synnerhet vitlök , gör människan sugen på sexell aktivitet och det tar också tankarna bort från gud. Sex är inom Hare Krishna enbart tillåtet i fortplantningssyfte. Att "nöjesgöka" och skydda sig är alltså inte tillåtet. Jag kan inte så mycket om HareKrishan men jag har fått intrycket av att rörelsen är mest spridd i väst och inte så utbredd i Indien.

Jag brukar sällan drömma mardrömmar men en natt de indiska familjens hus skrek jag till i sömnen. Pinsamt nog lyckades jag väcka hela familjen som blev mycket engagerad i min mardröm. Jag hade troligen blivit attackerad av ett spöke. Jag fick höra berättelser om andra som blivit attackerade av spöken. En man hade suttit vid floden som rann förbi byn och rökt pipa. Ett spöke kom och ville smaka ett bloss , mannen sa nej och för detta blev han rejält slagen av det röksugna spöket.

För att jag nu inte skulle bli attackerad av fler spöken flyttades min säng. I sängen lag man också en bit stål och en amulett och sängen snurrades några varv. Ja, det fungerade uppenbarligen för jag sov hur bra som helst resten av tiden hos familjen.
Eftr det här märkte jag hur utbredd vidskepelse var i byn. Det fanns en utstött yngre kvinna som anågs vara en häxa. En del barn brändes med glödgat järn i pannan och fick två vertikala streck som ärr ovanför ögonbrynen. Något man såg hos en del personer , både yngre och äldre. En treårig dotter i min familj hade såna ärr. Hon hade fötts på en dålig dag och då behövde hon skyddas genom att man bräne henne i pannan efter förlossningen.
En liten pojke med ett långt och vackert hår hade långt hår för att hans pappa skullelåta det växa en viss tid och sen ta det till ett visst tempel och klippa av och offra håret där. Det var något avtal pappan hade gjort med en gud eftersom hans äktenskap varit barnlöst så länge. Efter avtalet föddes sonen , håret skulle lämnas helt orört i fem år och sen offras.

Jag skulle säkert kunna skriva ur mycket som helst om Indien och indiska kulturkrockar men det här har redan blivit långt nog. Jag återkommer säkert med både Indien och kulturkrockar i framtida inlägg.

26 Comments:

Anonymous Anonym said...

Vad intressant, och vad lustigt med äggen i kakan och vitlöken. Kan tänka mig att det var en omtumlande tid.
Där har du kanske lösningen pâ dotterns spökrädsla ;-)

2:50 em  
Blogger Thérèse said...

Anna - ja det var omtumlande och intressant. Jag vill gärna tillbaka till Indien och turista någon gång.
Jo jag tänkte på dottern när jag skrev. Fast hon är rädd för monster , spöken finns inte säger hon. Men samma sak kanske funkar på monster också. Egntligen tror jag inte ho tror på varken spöken eler monster , hon tycker bara det är mysigt att sova hos mig

2:58 em  
Anonymous Anonym said...

Det här var jätteintressant! Hoppas verkligena tt du skriver om Indien fler gånger!

När man är van vid alla bekvämligheter är det inte så lätt att bo under enkla förhållanden. Man blir rätt handfallen. Samtidigt är det väldigt nyttigt för att kunna uppskatta (och ifrågasätta) det man har och hur man lever.

Tänkte också på det där när du skriver att man utbildar pojkar. Det är också en klassfråga, de rika och medelklassen utbildar sina flickor i mycket större utsträckning, tom på universitet. Att många tjejer efter utbildningen stannar hemma för att ta hand om man och barn är en annan sak...

3:44 em  
Blogger Thérèse said...

Pumans dotter - Ja visst uppskattar man det man har på ett annat sätt. Att första gången efter byn kunna gå på toa , spola , använda toapapper (fanns inte i byn) , låsa dörren var helt underbart. I byn fick man leta upp en buske...
Att ta en dusch md varmt vatten bakom en låst dörr var också härligt. I byn fick man en hink vatten , satte sig bakom en säng som stod för för att skydda insyn , klädde av sig så mycket man vågade och plaskade med tvål och schampoo.

Visst är utbildning en klassfråga. De rika och medelklassen låter sina flickor (och även pojkar naturligtvis) studera mera.
Byskolans pedagogik som innebar utantill rabblande och brist på material är ju också en klassfråga. Dom rika och medelklasseni Indien sätte sina barn i privatskolor som har helt andra resurser. Det är också vanligt att dom som har råd låter sina barn gå på extraklasser i olika ämnnen på kvällstid. Jag besöte en sån extraklass i engelska en kväll. Det var jättekul men otroligt fjärran från byskolan

3:59 em  
Anonymous Anonym said...

Åh det här var ett av de mest intressanta och spännande inläggen på länge! Jag njöt verkligen av varje stavelsen.

5:31 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Coolt spöke!

Jag tycker synd om Hare Krishna-anhängare.

De får ju inte ens äta vitlök... - hur står dom ut???

Kommer ihåg att jag åt på ett Hare Krisnhamöte en gång för länge sedan med dig och din man. Vi fick ju äta gratis! i utbyte mot att vi deltog i deras religiösa ceremoni.

Tyvärr serverade de inte kött...

6:09 em  
Blogger Thérèse said...

Becka - tack så mycket;)

Niklas - vilket spöke var coolt? Det som var röksuget och började slåss eller det som attackerade mig i sömnen eller kanske båda?
Jag minns när vi var på Hare Krishna och åt gratis och deltog i cermonin. Jag var INTE gift då!
En gång tidigare var jag där med en kompis och vi fickfrågan om vi var såna där människor som åt djurlik.

Att inte äta vitlök verkar jättetrist. Jag gillar verkligen vitlök och svamp så jag kan nog inte bli någon bra Hare Krishna.
Jag gillar dock krisna-maten som do serverar men hittar man en bra indisk restaurang är det mycket , mycket bättre mat än hos Hare Krishna

På en indisk restaurang kan an ju också bli serverad kött om man har såna böjelser

6:18 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Det röksugna spöket var coolt. Men bara på grund av att det var röksuget. Att spöket sedan tappade behärskningen var högst ickecoolt.

6:34 em  
Blogger Thérèse said...

Niklas - röksugen = cool ? eller gäller det bara spöken

6:36 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Det gäller givetvis bara spöken.

Det trodde jag att du förstod, med tanke på hur mycket jag tjatat på dig...

6:42 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Förresten, en sak till. Jag står just nu och tillagar ditt recept på "Aloo gobi". Men jag har faktiskt dessutom låtit två kycklingfiléer ingå!

Jag tror att många av dina läsare tacksamt skulle ta emot receptet - så lägg ut det på bloggen!

7:52 em  
Blogger Thérèse said...

Niklas - ja det skulle jag kunna göra. Aloo Gobi var en maträtt som ofta serverades i byn som jag "tog med hem" En favorit.
Fast att låta två kycklingfiléer ingå låtr som grovt våld på den delikata rätten.

7:57 em  
Blogger Blancaflor said...

Well, katoliker är inte heller helt pigga på att "nöjesgöka". Hihi!

8:05 em  
Blogger Thérèse said...

Blancaflor - hi hi ja det är sant ;)

8:25 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Låt dina barn avgöra om kyckling skall ingå eller ej!

Men katoliker får ju åtminstone äta kött!

8:29 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Tänk på Ikaros av Afzelius.

8:48 em  
Anonymous barajagjohanna said...

Wow, det här var jätteintressant. Att leva tillsammans med de här människorna måste ju ha gett massor, då får man ju uppleva saker man aldrig skulle få uppleva annars.

Tack själv för fikat!

10:55 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Ja varsågod, Johanna! ;)

11:40 em  
Anonymous Tolken said...

Vi har indiska kompisar här i Paris, de tycker det är så exotiskt med våra äktenskap, samboande och annat och framförallt det här med föreställningen om den romantiska kärleken som grund för förhållandet. Själva är de väldigt lyckligt gifta i sitt resonemangsäktenskap. Kärleken kommer med tiden säger de.
Jätteintressant inlägg Thérèse!

11:53 em  
Anonymous barajagjohanna said...

niklas: Tack till dig särskilt såklart. :)

12:40 fm  
Blogger Thérèse said...

Niklas - vill mina barn ha kyckling blanar jag den inte i aloo gobi , havregrnsgröt eller något annat där den inte passar. Men naurligtvis kan dom få kycklig till aloo gobin

Johanna - tack , ja det gav massor men det var också fruktansvärt jobbigt att komma fattigdomen så nära. Det har påverkat mig väldigt mycket.

Tolken - tack , ja det här med äktenskapdiskuterade jag också. Så gott som alla indier jag träffade ,dvs. både fattiga och rika mer högutbildade, var fö arrangerade äktenskap. "Love marriage" ansågs som något flummigt västerländskt. Föräldrarna var bäst lämpade att välja ut en partner och kärleken kommer ju med tiden påstods det. Som svensk känner man ju sig minst sagt främmande inför ett sånt resonemang

8:08 fm  
Anonymous Emma said...

Vad enormt spännande att läsa om ditt möte med Indien. Jag gillar skarpt deras inställning till religionen och att man kan välja själv litet hur man vill tro. Verkligen kul att läsa ditt inlägg!

10:31 fm  
Blogger Thérèse said...

Emma - tack , jag håller med jag gillarockså deras inställning till religion.

3:14 em  
Anonymous Sofia said...

Ja, det ger ju onekligen en del perspektiv på mina egna "kulturkrockar" att läsa om dina erfarenheter i Indien.

Jag tycker också att resonemangsäktenskap verkar underligt, men med tanke på hur stor andel äktenskap som går i stöpet kan man ju undra om det verkligen är vi i västvärlden som har det rätta svaret. Hur som helst får man ju upp ögonen för hur mycket man tar för givet, som kanske inte alls är det.

10:05 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Men anledningen till att inte resonemangäktenskap "går i stöpet", beror nog på att skillsmässa inte är tillåtet...

Åtminstone inte om det är kvinnan som önskar lämna äktenskapet...

Resonemangäktenskap har även funnits i sverige, och jag tror att sådana slag av äktenskap är uppsprungna ur knappa förhållanden.

Fattigdom och ojämnlikhet mellan könen resulterar i ett giftermålstänkande där äktenskap på grund av kärlek blir en ouppnåelig lyx...

11:24 em  
Blogger Thérèse said...

Sofia - ja Indien var intressant , lärorikt men väldigt jobbigt. Jag tror inte heller att vi har saret på alla frågor men just resonemangsäktenskap tycker jag känns väldigt fel.

Niklas - jag håller helt med dig

8:34 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home