torsdag, januari 25, 2007

otrohet

Det är roligt när man får kommentarer som leder till ett helt nytt blogginlägg. Synen på otrohet kom upp i kommentarsfältet under inlägget om resonemangsäktenskap Allt jag skriver här kommer naturligtvis att vara generaliseringar. Alla vet ju att det finns en hel del otrogna svenskar precis som det finns en hel del trogna spanjorer. Jag förespråkar inte på något sätt otrohet men jag vill inte heller moralisera eller fördöma hur andra lever. Personligen föredrar jag att den jag är tillsammans med är trogen mot mig och jag mot honom. Men jag har förståelse för att det finns människor som väljer att leva på ett annat sätt och det har jag inget att invända mot.

Jag hörde nyligen en sexolog säga att vi svenskar tror att vi är väldigt liberala när det gäller realtioner och sex. Det stämmer till viss del men när det gäller otrohet är vi mer intoleranta och moraliska än dom flesta andra. Hon menade att har ens partner varit otrogen förväntas det att man ska göra slut för att visa att det är fel. Gör man inte det utan väljer att förlåta och gå vidare anses man nästan handla klandervärt. Hon svarade på sex- och samlevnads-frågor i en spalt i Expressen och varje gång hon inte fördömde otrothet och gav rådet att göra slut fick hon hur många mail som helst som protesterade mot hennes svar.

I andra länder anses inte otrohet som något bra, men man ser det mer som något som händer och det är inte värt att splittra familjen för. I Sverige är vi mera trogna och blir vi förälskade i någon annan än den äkta hälften är det vanligare att vi separerar istället för att inleda en affär.
Samtidigt tycker vi svenskar nog att otrohet är något väldigt privat. Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli samma reaktioner om en svensk eller europeisk statminister bedrar sin fru som det blev i USA när det kom fram att Bill Clinton hade haft ett förhållande med Monica Lewinsky bakom ryggen på sin fru.

När Per Albin Hansson var svensk statsminister lär han ha haft två familjer. Att spanska kungen och drottningen numera lever olika liv och kungen har haft en mängd älskarinnor är en offentlig hemlighet i Spanien.
Felipe Gonzalez som var spansk premiärminister 1982-96 lär ha haft otaliga älskarinnor. Han lär ha skrytit om att han aldrig tog siesta och inte heller sov han på nätterna för då satt han uppe med klirrande glas , feta cigarrer som Castro skickat från Cuba och olika älskarinnor. Sen han inledde det här uppenbarligen mycket stärkande livet var han inte sjuk en enda dag.

Det sägs ofta att det ger viss status och anses lite häftigt för en spansk äkta make att ha en eller flera älskarinnor. Det här är inget jag märkte av under min tid i Spanien. Jag kan inte komma på att jag har diskuterat synen på otrohet med mina spanska vänner någon gång. Mitt intryck är ändå att som Felipe Gonzalez skryta om sena kvällar med cigarrer , sprit och älskarinnor känns en aning gammaldags och passar in i dagens moderna Spanien. Men jag kanske har fel. Däremot har man i dagens moderna Spanien en klart mycket mer överslätande "det-är-sånt-som-händer-attityd" till otrohet.

Tyvärr är det väl så att en otrogen kvinna döms hårdare och anses handla mer felaktigt än en otrogen man som t.o.m kanske kan möta en viss förståelse. Jag har en känsla av att det här nog gäller i både Spanien och Sverige.

Jag har hört att vissa nobelpristagare ibland tagit med både frun och älskarinnan till nobelfesten. Något som har gett festarrangörerna stort huvudbry inför bordsplaceringen.

Egentligen finns det hur mycket som helst att skriva om synen på relationer och otrohet i olika kulturer. Det finns säkert också stora skillnader i vad man anser vara otrohet. Jag känner mig inte som någon expert på ämnet utan det här är bara lösa funderingar som jag hoppas få reaktioner på.

14 Comments:

Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Detta är et känsligt ämne...

6:39 em  
Blogger Thérèse said...

Niklas - varför då?

6:40 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Ingen vill ju kommentera.

6:48 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Nåväl, min personliga inställning till otrohet är att det svårligen kan accepteras. Jag har inte varit otrogen, men dessvärre blivit utsatt för det.

Vem vet, det kanske var mitt köttätande som drev henne till det...

6:52 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Du, får jag skriva ett gästinlägg? Om mat!

6:53 em  
Blogger Thérèse said...

Niklas - tråkigt att höra att du har blivit utsatt för det. Troligen berodde det på ditt köttätande ... nejdå jag tror vegetarianer är lika drabbade.

Självklart får du skriva ett gästinlägg ! Alltid kul med lite variation här på sidan.

7:06 em  
Anonymous niklas (fd hans ångest) said...

Bra, då gör jag det.

För övrigt tror jag inte att vegetarianer är lika drabbade av otrohet. Jag tror att de drabbas i större utsträckning...

Mitt stundande gästinlägg har kanske förklaringen till detta...

7:15 em  
Anonymous Anonym said...

Intressant med kolumnisten!
Jo, synen pâ otrohet i Spanien och Sverige är ju ganska olika. I bâda länderna ses det som fel att vara otrogen, men i Spanien föredrar man att hâlla ihop familjen, den är viktigare än nâgot snedsteg.
Man kan säga att svensken ofta grubblar och mâr dâligt av att vara otrogen, medan spanjoren tycker att det är ganska bra, bara man hâller det hemligt och inte lâter grejen själa tid frân familjelivet. Att bli kär i älskaren/älskarinnan och lämna den äkta maken ses som ett mycket värre "brott".
Ja kungen ja, haha, spanjorerna förlâter honom det mesta, t.om. att han är lite pâ örat för jämnan ;-)
Att han har haft en lâng historia med Barbara Rey vet ju alla, men man talar tyst om det.

11:04 em  
Blogger Thérèse said...

Anna - Ha ha jag har länge misstänkt att spanska kungen Juan Carlos är lite på örat jämt. Han har ju , speciellt för äldre spanjorer , blivit lite av symboen för demokratins införande i landet så han verkar bli förlåten det mesta. Kungahusetverkar väldigt populärt i Spanien och då speceillt kungen.
Jo synen på otrohet verar skilja en del mllan Spanien och Sverige. Undrar om inte vi har en ganska sträng syn i Sverige , iallfall om i jämnför med övriga västeuropa

7:38 fm  
Blogger Thérèse said...

Anna - Rey är ju passande namn när man vänstrar med spanska kungen också.

9:34 fm  
Anonymous Anonym said...

Oj det här är verkligen ett intressant och svårt ämne. Jag tror att svenskar egentligen är lminst lika inställda på att hålla ihop familjen. trots att jag själv är skild från mina barns pappa vet jag att jag kämpade och bet ihop väldigt länge, eftersom jag verkligen inte ville splittra familjen. Mina föräldrar gjorde samma sak och skilde sig inte förrän vi var vuxna.
I Spanien, och många andra länder tex Frankrike och italien, så håller man ihop trots otrohet eftersom det inte är värt att splittra familjen.
I Sverige resonerar vi oftast tvärtom, vi vill inte heller splittra familjen, därför låter vi bli att vara otrogna redan från början eftersom vi vet att detta skulle kunna få partnern att riva upp familjen. Om man nu känner att man vill vara med andra så tar man ut skilsmässa i stället för att inte "smutsa ner" förhållandet med otrohet. Personligen föredrar jag definitivt den "svenska" varianten. Men jag är givetvis inte ute efter att döma någon, och jag hade kanske tänkt helt annorlunda om jag varit född i tex Spanien. Själv har jag varken varit otrogen eller blivit utsatt för otrohet (inte vad jag vet i alla fall) men jag tror att jag skulle må jävligt dåligt oavsett om det var jag eller partnern som var otrogen. Hoppas verkligen inte att någon uppfattade detta som en "moralkaka", det var bara mina personliga funderingar och reflektioner.

11:28 fm  
Blogger Thérèse said...

Becka - ha ha jag uppfattade det inte somen moralkaka. Jag håller nog med dig men jag är ju också uppväxt i Sverige. Nej jag tror att även vi svenskar försöker hålla ihop familjen. Som jag skrev under inlägge om resonemansäktenskap är det en myt att vi separerar för lättvindigt. Om man frågar vänner och bekanta som har separerat från längre förhållanden berättar dom flesta att dom skulle ha gjort det tidigare men att man ville försöka. Det stämmer nog när det gäller mig och mina ex också. Man förstöker fast man egntligen innerst inne vet att det inte kommer att hålla

1:32 em  
Blogger Coola Morsan said...

Jag tror att svenskar är minst lika mycket otrogna som t ex spanjorer, om bara tillfälle ges, och det inte kommer bli upptäckt. Däremot är det inte accepterat att öppet tycka att otrohet är okej, även om man tillåter just sig själv att ta ett oallvarligt menat snedsprång då och då, på konferensen, affärsresan, chartern, på jobbet etc, eller inleder flirter här och där.

En otrohet kan ju ha olika tyngd. Det kan vara ett misstag och verkligen inte ha någon betydelse. Det är ju värre egentligen när någon person, till exempel från bekantskapskretsen, försöker ta över ens partner, även om det inte blivit faktiskt otrohet, än. Att göra slut för en otrohet kan vara ett väldigt misstag. Själv tycker jag den värsta otroheten är att medvetet gå bakom ryggen på någon, och ljugande satt i system, men åtminstone vid ett tillfälle gjorde jag slut direkt vid en otrohet. Pojkvännen var ihop med min bästa kompis, i mitt kök, när jag sov. Jag gjorde slut med båda.

10:09 em  
Anonymous Anonym said...

Oh my god coola morsan>> Vilket skräckexempel! Blev du inte galen? Själv hade jag flippat ur....det kan knappast bli värre än ens bästa vän ihop med ens pojkvän. Hemskt! Det är sånt som brukar bli en bra film men som man hoppas aldrig ska hända en själv.

10:54 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home