resonemangsäktenskap

Det har blivit mycket Indien nu men jag tillåter mig att fortsätta lite till. När man som jag kommer till Indien och bor och lever hos indiska familjer för man en insyn i deras vardag , livsstil och värderingar som man kanske inte kan få lika lätt som turist. Det blev ju en hel del prat och frågor om allt möjligt. Äktenskap , kärlek , sex och barnafödande var något jag och familjens kvinnor ofta pratade om. Jag bodde ju hos väldigt fattiga familjer på den indiska landsbygden men jag hann också träffa och prata giftemål med medelklassindier i storstäderna. Trots att dom levde så olika var synen på äktenskap väldigt likartad. Alla unga indiska tjejer jag pratade med ansåg att resonemangsäktenskap var att föredra framför så kallade "love marrige". Föräldrarna ansågs bäst lämpade att välja din partner och kärleken kommer med tiden fick jag ofta höra.
Fast självklart är kärlek viktig även i Indien. Nu har jag bara sett några Bollywood filmer men dom har alla varit kärlekshistorier även om det varit en mycket kysk kärlek. Man får inte se kyssar , hångel eller mustiga samlagscener i Bollywoodfilmer däremot många och långa sång och dansnummer.

För mig och alla andra svenskar är det ju en absurd tanke att någon annan ska bestämma vem man ska gifta sig med. Även om det kanske innebär att man måste dejta ett stort antal puckon innan man har turen att träffa den stora kärleken om den stora kärleken överhuvudtaget existerar. Sen känns ju också som en självklarhet att välja att låta bli att gifta sig eller leva på andra sätt som till exempel som singel , särbo , sambo och välja att gå i sär när man känner att det inte fungerar.
Visst vi har väl inte världens muntraste statistik när det gäller skilsmässor i Sverge fast jag tror ändå att dom flesta håller med om att det är bra att man kan separera och inte tvingas leva ihop när det inte fungerar. En separation är alltid jobbig för alla inblanade så att vi skiljer oss/separerar för minsta lilla i Sverige är bara något som moralister fått för sig. Tvärtom brukar dom flesta faktiskt försöka hålla ihop även i vårt land. Man går i familjeterapi och gör allt möjligt för att rädda sitt förhållande. Pratar man med vänner och bekanta som har seprerat från långa förhålladen säger dom flesta att dom skulle ha gjort det tidigare men man försöke och vill undvika separation.

Fast nu skulle det handla om Indien , inte Sverige. I Indien är "love marrige" fortfarande väldigt ovanliga även bland medelklassen , dom rika och högutbildade som på många sätt lever ganska västerländskt.
Den engelskspråkiga tidningen Hindustan Times har varje söndag en "kontaktannonsbilaga" som väsentligt skiljer sig från svenska kontaktannonser. Här söker man någon för äktenskap och praktiska saker som kast ,utbildning , årsinkomst, bostad , bil och annat materiellt nämns och önskas. Däremot skrivs inget om intressen som t.ex mysiga hemmakvällar , hundar eller skogspromenader som brukar förekomma i svenska kontaktannonser. I svenska kontaktannonser ser man aldrig någon som söker någon för äktenskap utan formuleringar som "kanske kan det bli vi" eller "du och jag kanske kan möta sommaren ihop" är det som gäller. Skulle någon skriva en svensk kontatannons att kvinna/man sökes för äktenskap skulle han eller hon antagligen framstå som knepig och inte få särskilt många svar.

Naturligtvis kan man bli lycklig i ett arrangerat äktenskap. Naturligtvis kan man bli lycklig även i ett resonemangsäktenskap likväl som man kan bli olycklig i ett "love marrige". I Indien såg jag på nära håll tre arrangerade äktenskap som inte kändes bra.

Det första var min ena tolk som hade blivit kär i en kvinna och bett sina föräldrar att få gifta sig med henne. Föräldrarna sa nej för dom ansåg inte att den kvinnan var från en tillräckligt fin familj. Dom hittade sen en lämplig kvinna som han blev mer eller mindre tvungen att gifta sig med. Han var nu gift och hade ett litet barn med kvinnan som hans föräldrar fixat ihop honom med. Fast han hade inte glömt sin gamla kärlek. Hon var nu hans älskarinna och dom träffades så ofta det gick. Han smet ständigt ifrån mig som han skulle tolka åt för att ge sig iväg och mysa med älskarinnan.

Jag bodde hos två olika indiska familjen. Min första familj bestod av mannen , frun deras dotter och fruns mamma. Efter ett tag fick jag veta att mannen och frun tidgare varit gita i varsitt resonemangsäktenskap men träffats blivit blixtförälskade och lämnat sina respektive. Kvinnans före detta man hade tydligen varit en äldre ganska våldsam och elak person som varit väldigt missnöjd med att hon inte blev gravid så enligt henne hade han varit glad att bli av med henne.
Efter några år som barnlösa och ett för tidigt fött barn som dog efter några dagar hade paret jag bodde hos äntligen fått en underbar liten dotter. När jag var där var hon ett fyraårigt charmtoll som skrattade nästan jämt.
Det enda tråkiga i den här historien var att byn dömde kvinnan för det som hade hänt. Hon var ganska utfryst , byborna pratade inte med henne och gick iväg när hon kom till brunnen. Däremot kunde dom gärna prata och skämta med mannen.

Den andra familjen jag bodde hos bestod av mamma , två söner , ena sonens fru och deras treåriga dotter. Pappan hade övergivit famljen och gift om sig vilket hade drabbat familjen oehört hårt ekonomiskt. Den här familjen var en av dom få i byn som inte hade någon egen jord. Pappan hade haft jord men den fick inte hans gamla familj odla trots att han numera bodde med en ny familj i Bombay som låg över ett dygns tågresa bort. Att betala underhåll till barn och exfru vet jag inte om det förekommer Indien men det gjorde det inte i min familj. Mamman fick hanka sig fram som daglönare och på olika tillfälliga jobb. Sönerna var verkligen inte glada på sin pappa.
Den gifta sonen jobbade med diamantslipning på en fabrik i Bombay och var hemma ett par gånger om året. Jag var där under den indiska högtiden divali så även äldsta sonen var hemma. Äldsta sonens fru och dotter bodde naturligtvis permanent hon svärmor/farmor och hade aldrig varit i Bombay.

Det var förresten vanligt att unga män i byn åkte till Bombay eller Kuwait och jobbade inom industrin eller byggsektorn några år och skickade hem pengar till familjen samt sparade så man kunde köpa en scoter och en motordriven vattenpump. När jag pratade med yngsta sonens 17åriga kompisar var det en dröm att åka till Kuwait och jobba några år. Yngsta sonen i mitt familj var unik som drömde om att läsa till lärare på universitetet. Han var verkligen en studiebegåvning och hade varit stjärnelev på byskolan och på egen hand lärt sig en hel del engelska. Men några pengar till studier eller böcker hade inte familjen. Glädjande nog har han fått ett stipendium och läser nu vid universitetet i Udaipur och jag och två klasskompisar till mig som bodde i familjen har köpt en hel del böcker till honom. Han är snart färdig lärare och familjens ekonomiska situation kommer att radikalt förbättras.

Vi har nog mycket att lära av Indien och ska inte tro att vi är överlägsna eller har svaret på alla frågor. Fast att själv få bestämma om man vill gifta sig eller inte och med vem i så fall borde var en mänsklig rättighet som omfattar alla människor i världen. I artikel 16 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter står det
Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

Sen kan man ju naturligtvis diskutera om det måste vara just kärlek som är grunden för ett långt och lyckligt äktenskap. Kanske är inte ett långt äktenskap heller lika med ett lyckligt. Även om en separation alltid är jobbig behöver det ju inte vara fel eller dåligt att ha flera äktenskap eller långa förhållande under sin livstid.
Det finns väl inga generella svar på sånt här utan varje människa måste själv få bestämma när och på vilket sätt man vill leva med någon annan människa.

Nu blev det väldigt långt men jag hoppas någon orkar läsa och kommentera.