söndag, januari 28, 2007

svammel om jobb och barn

Tolken som skriven den intressanta och välskrivna bloggen Med barnen i Paris har skrivit det här läsvärda inlägget om att få ihop barn och karriär.

I Sverige har vi en lång betald föräldrarledighet iallfall om man jämför med andra länder. I Spanien kan man stanna hemma fyra månader och någon pappamånad finns inte. I Spanien finns dagis för spädbarn men vanligen löser man det med att kvinnan stannar hemma längre eller att mannens eller kvinnans föräldrar hjälper till med barnpassningen. Det är nog också vanligare än i Sverige att man har au pair eller någon form av barnvakt som kommer några timmar då och då. Madrid och andra stora spanska städer vimlar av invandrare från Latinamerika som ofta jobbar i olika typer av hushållsarbeten eller på restauranger. Jag åkte vid några tillfällen buss genom La Moraleja som är en av stadens rikaste område och på bussen kände man sig nästan förflyttad tll Bolivia , Ecuador eller något annat Sydamerikanskt land. Alla passagerare såg sydamerikanska ut och spanskan som talades klingade andinsk.

Jag tror att även i Sverige får föräldrar rycka in och passa barnbarnen mer än vad vi tror. Svenska dagis är mycket bra men man får ha barnen där mellan 7-17 eller något sånt. Dt är ju faktiskt inte ovanligt att människor har jobb som innebär att man måste jobba även kvällar och helger. Hur gör man då med dagis?
När jag pluggade i Göteborg jobbade jag extra i hemtjänsten och där var det ganska många som hade problem med helgjobb på grund av barnen. Det är ju inte alla som har föräldrar i närheten eller föräldrar som vill vara barnvakt.

Just i hemtjänsten är jag jobbade var många kvinnor ensamstående med barn och långt ifrån alla hade ett ex som tog halva ansvaret för barnen. Trots att vi i teorin tycker att det är självklart att båda föräldrarna ska ha lika mycket ansvar för barnen har statistiken visat att det sällan är så i praktiken. Mamman tar ett större ansvar än pappan. Det är oftast hon som är hemma längst , går ner i arbetstid , ser till att maten handlas och lagas och barnen har matsäck med till frilufsdagen och extrakläder till dagis. Jag har själv upplevt det som om dagispersonal hellre vänder sig till barnets mamma än barnets pappa om det skulle vara något.
Efter en separation är det så gott som alltid kvinnan som tar huvudansvaret för barnen.

Om båda föräldrarna vill kombinera barn och karriär i Sverige så känns det som om dagis inte riktigt räcker. Man behöver snälla släktingar eller vänner som kan ta hand om barnen eller så får man anställa en au pair. Tyvärr är det väl många som skulle behöva en au pair ibland men inte har råd att anställa.
Jag har en kompis som håller på att avsluta sin doktorsavhandling nu och hennes mamma hämtar hennes dotter så gott som dagligen från dagis så hon kan sitta och jobba till ganska sent som krävs för att hon ska bli klar i tid. Hennes man jobbar också mycket och pendlar till sitt jobb.

Nu skaffar man inte barn för att ha dom bortlämnade 15 timmar om dagen 7 dagar i veckan så det bästa kanske vore om man kunde turas om att göra karriär. Då skulle ju en förälder kunna jobba mindre eller låta bli att jobba just under småbarnsåren. Tyvärr är man ju nästan för gammal för arbetsmarknaden redan efter 40 års åldern i Sverige. Egentligen helt obegripligt att arbetsgivare inte vill anställa äldre personer för dom har sällan sjuka barn eller barn som ska hämtas på dagis och kommer inte att skaffa barn. Dom har ofta erfarenheter på olika områden som kan utnyttjas inom jobbet. Dom bästa och mest kreativa arbetsplatserna borde vara dom som har en blandning av olika sorts människor och blandning av ålder och kön.
Så tror jag att arbetsgivare i Sverige är ganska misstänksamma mot att anställa någon som varit hemm med sina barn i flera år. Det är inte riktigt rumsrent och okey att vara eller vilja vara hemmafru eller hemmaman i Sverige

Jag har egentligen ingen lösning på det här. Jag var hemma och jobbae extremt liteunder året jag bodde i Madrid så just hemmafrulivet passar nog inte mig. Men människor är olika och trivs man med det tycker jag det är tråkigt att manska mötas av en misstänksam attityd.

Anna i Malaga har skrivit ett mycket läsvärt och roligt inlägg om Medel-Svensson och Medel-Garcia. Gå in och läs!
Jag instämmer precis i det hon skriver att det SKA vara på ett visst sätt i Sverige och vill man leva på ett annat sätt så betraktas man som konstig. Barn SKA vara på dagis men bara på dagtid , man ska inte vara hemma längre än den betalda föräldrarledigheten.

Ja det här blev en aning osammanhängande och svamligt. Men ni som hittar hit brukar ju vara bra på att läsa och kommentera även såna inlägg.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Just det, att man är helt "ute" pâ arbetsmarknaden efter 40 är inte bara orättvist utan helt ologiskt. En lärare t.ex. kan vara mycket bätre vid 45 än vid 25. Antagligen är företgen rädda för att de ska vara uppkäftiga och ha egna idéer, men nej, jag tycker att det är en stor orättvisa pâ arbetsmarknaden.

7:28 fm  
Blogger Thérèse said...

Anna - ja visst är det sjukt och precis som du påpekar kan lärare och många andras yrkekategorier vara bättre vid 45 än vid 25

9:05 fm  
Anonymous Tolken said...

Jag håller helt med! Och varför innebär karriär att man måste jobba mer än 40 timmar i veckan? Varför räcker det inte med att man är bra på det man gör?

11:36 fm  
Blogger Thérèse said...

Tolken - det är också en bra fråga , varför måste karriär innebära att man jobbar mer än 40 timmar i veckan?
40 timmars vecka är länge när man har små barn på dagis , med restiden mellan jobb och dagis kan det innebära 10 timmarsdagar för barnen. Det är väldigt långt om man är liten

1:49 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home