söndag, februari 04, 2007

tomt på idéer

Jag får lätt prestationsångest när jag inte har skrivit på ett tag och huvudet är tomt på bloggidéer. Tyvärr har jag inte så mycket att skriva om. Känns tungt att leta bostad. Utsikterna att hitta något känns mikroskopiskt små.
Vet inte vart jag och barnen ska ta vägen eller vad som ska hända med oss. Känner väldigt stor ångest och oro över det. Precis som alla andra föräldrar vill jag att mina barn ska ha det så bra som möjligt.
Vi varken kan eller vill bo kvar här. Just nu känns det bara deppigt , jobbigt ,hopplöst och ensamt med för stort ansvar. Det är sjukt jobbigt att flytta "hem" till Sverige , bli ensam med barnen och föröska få en fungerande tillvaro. Alla har vi väl våra jobbiga dagar , önskar bara att mina kunde vara över snart.
Känns inte som om jag kan komma på något vettigt att skriva just nu. Borde försöka släppa det där med prestationsångst och strunta i om det går lång tid mellan inläggen och bara skriva när jag har någon bra idé.

13 Comments:

Blogger Pumans dotter said...

Thérèse, det allra viktigaste är ju att du och dina barn mår bra så strunta i att du inte kan uppdatera bloggen så ofta som du skulle vilja. Det är helt OK! Den som väntar på nåt gott, du vet. :)

Un fuerte abrazo, Johanna

P.S. Läs gärna mitt inlägg om prioriteringar.

4:35 em  
Anonymous barajagjohanna said...

Du ska uppdatera precis när du vill. Om du vill skriva något skit, om du vill skriva något bra. När du inte vill skriva ska du låta bli. (Även om jag givetvis tycker det är roligt när det blir täta uppdateringar... Men har du inga idéer så får du gärna vara hos mig och kommentera och diskutera. ;))

Jag hoppas verkligen ni hittar någonstans att bo.

5:30 em  
Blogger ...Linda said...

Att blogga är trots allt inte så viktigt, när allt kommer omkring. Jag hoppas verkligen att ni hittar någonstans att bo. Det är vidrigt att vara i den situationen. Håller alla tummar och tår för er!

6:03 em  
Blogger Thérèse said...

Pumans dotter - har läst det , fin historia. Stor kram till dig också :)

Johanna - Tack , jo jag vet det här är min sida och jag får skriva vad jag vill hurofta och hur sällan jag vill. Ja vi måst ha någonstans att bo , där grannarna inte klagar på mina barn. Här funkar inte. Fast det verkar inte lätt att hitta nåt tyvärr. Jag får verkligen panik.

6:04 em  
Blogger Thérèse said...

Linda - tack , ja det är vidirgt och ännu vidrigare att vara i den här situationen med två barn. Känner mig smått desperat och blir otroligt deppig och stressad. Hoppas vekligen det löse sig på nåt sätt snart.

6:05 em  
Blogger Nadia said...

Skit i bloggen och kom tillbaks när du orkar!
Vi trogna bloggläsare lär ju inte försvinna ändå ;)
Blogga bara när du känner för det och låt inte bloggen bli ännu ett stressmoment i tillvaron.
Skickar en kram

6:46 em  
Blogger Thérèse said...

Nadia - tack och stor kram tillbaka till dig :)

7:03 em  
Blogger Pumans dotter said...

Nej, precis, det är som Nadia säger: Vi finns ju kvar! Och behöver du "låna ett öra" så finns vi här också! :)

8:48 em  
Anonymous sarachella said...

Jag brukar följa din blogg och jag vill bara sända dig en tröstens tanke. Vissa dagar eller perioder kan kännas väldigt tunga ibland, men det kan ju förhoppningsvis bara bli bättre då ;-)Och spola prestationsångesten. Jag önskar dig varmt lycka till! :)

6:49 em  
Blogger Helena T said...

Du... jag vet inget om att ha barn, för jag har inga. Men jag veta allt om hur jobbigt det är att flytta hem till Sverige! Om jag har förstått dig rätt, så var vi borta ungefär lika länge och i samma land... Jag vet precis vad du går igenom.

Innan vi åkte iväg var det ganska många som sa att "jo, visst blir det en omställning att flytta till Spanien, men det är ingentiiiing mot hur det är att flytta hem igen". Nu vet jag vad de menade. Vi har varit hemma i lite mer än ett halvår och jag har inte vant mig än...

Massor av styrkekramar! :-)
/Din relativt nya läsare Helena

9:18 em  
Blogger Thérèse said...

Sarachella - tack. Har lite svårt att släppa tanken på att jag bordeskriva något när det gått flera dagar utan uppdatering.... så är huvudet tomt på idéer... Förr eller senare kommer jag väl på nåt vettigt att skriva.

Helena - tack och massor av kramar till dig också , ja du har verkligen rätt , det är konstigare och jobbigare att flytta tillbaka till Sverige än att flytta till Spanien

11:02 fm  
Blogger Krokofanten said...

Men 17 också, skall det vara så förbaskat svårt att hitta bostad i Sverige?
Snart får vi väl gå ut i Aftonbladet och härja...
Jag håller jättetummar...
Vet hur jobbigt det är att leta... Med sambon bor vi på 30m² förnärvarande... Det har vi gjort de senaste 3 åren... Nu tror jag att vi klarar allt... Vi skall dessutom hitta en lägenhet att köpa... Tokdyrt...
Lycka till!!!

8:18 fm  
Blogger Thérèse said...

Krokofanten - grattis till lägenhetsköpet ;) Jag fattar inte heller att det ska vara så svårt i Sverige. Vi letade 3 månader i Madrid och där var det lite knepigt främst för att detvar tokdyrt och dom ibland krävde helt galna depositioner.
En 3 a vi tittade på ville dom h 6000€ i deposition samt bankgaranti.

11:08 fm  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home